ån Danmark. (Korrespondens till Ilandelstidningen.) Köpenhamn, slutet af Dec. 1869. (Slut från N:o 3.) På hvilken grund en privat sattigsörsörj-x ning, som icke blott vill lindra, utan äfven afhjelpa nöden, måste hvila, är redan visadt genom de orsaker till fattigdomens tillväxt, som anförts i det föregående. Den måste väsentligen för sig uppställa tvenne hufvuduppgifter, nemligen dels att samla de privata bidragen samt utdela dessa under kontroll, och dels att lemna moralisk hjelp. Den sysselsätter sig derför med de tillbakadragne fattige och öfverhufvudtaget med alla dem, hvilka den oflentliga fattigvården ej kan åtaga sig, och den söker att lemna dessa icke blott ett penningeunderstöd, utan äfven — och väsentligen — en moralisk hjelp genom att skaffa dem arbete o. s. v. Såsom dess negativa syfte kunde man då måhända tillika anföra, att den sträfvar att motarbeta det alltmer och mer öfverhandtagande privata tiggeriet. Den första förening med detta slags syfte bildade sig, som sagdt, bland Kristianshavns arbetarebefolkning under namn af ,Kristianshavns understödsföreningl, och det är den, som utgjort förebilden för de öfriga föreningar af samma slag, som sednare uppstått. De principer, efter hvilka den arbetar, äro: att endast lemna hjelp åt fattiga, när dessa ej emottaga understöd af det offentliga, sjukhjelp dock undantagen, och att ej utdela något understöd utan äafter förutgången noggrann undersökning af de fattiges förhållanden samt fortfarande omsorgsfull och personlig tillsyn. På denna sistnämnda punkt kommer, enligt hvad som i det föregående utvecklats, naturligtvis vigten att ligga, men för att kunna utöfva denna tillsyn, måste föreningen arbeta med en säregen apparat. Styrelsen uppmanade fördenskull män och dvinnor laf alla stånd, hvilka hade lust och förI måga dertill, att anmäla sig som ,,underI sökare. Verkningskretsen delades i fem styrelsedistrikter och dessa åter i undersökningsdistrikter, af hvilka hvartdera innehöll ett par eller flera hus, alltefter mängden af de fattige, som funnos i dessa. Undersökarne erhölio till uppgift att beI söka de fattige i deras hem och sätta sig noga in i deras förhållanden, att afgifva berättelse om dessa och efter samråd med styrelsen bestämma på hvad sätt eler med hur stort belopp understödet horde lemnas. Utgående från den stora, men derför icke alltid lika uppmärksammade sanningen, att den verkliga styrkan ligger i sjelibegränsning, inskränkte föreningen sin verksamhet tll ett enstaka qvarter af sstaden, men här har den satt sig till uppI gift att intränga i alla de sattiges förhällanden och, såvidt möjligt, intressera sig för allt, hvarigenom dessa uti det ifrågavarande distriktet kunna förbättras. I motsats mot den stora ellor nästan fullkomliga bristen på förbindelse, som hittills egt rum mellan gifvarne och emottagarne af on gåsva, i det penningarne, eller hvad understödet eljest bestod af, gingo från den enes hand till den andres, sökte den Kristianshavnska understödsföreningen att dertill soga hvad som är långt bättro än penningar: personlig inverkan, kärleksjullt intresse, ett uppmuntrande ord och — hvad som äfven ofta kan göras beho af — ett allvarsamt tadel. Den Kristianshavnska undcerstödsföreningens exempel verkade. På flera ställen i hufvudstaden sammanträdde män och bildade liknande föreningar, till hvilkas be gränsning man begagnade stadens kyrk. siga indelning i ,socknar. Under loppe af ett par år upprättades sådana i allt hufvudstadens socknar — en särskild mycket stor socken har man måst dela så att en understödsförening existerar hvardera delen deraf — hyilka visserliger I voro oberoende af hvarandra, men mec samma principer och på det hela tage — ve — HDHCHspp a