Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1870, sida 3

inom åtskilliga af de norra länen är beroende dels på afvittringens afslutande, dels ock af de beslut, som K. M:t kan komma att fatta i anledning af redan verkstälda undersökningar och på grund deraf upprättade förslag. Aftonbladet anför vidare: Det torde icke behöfva erinras, att bildandet af kronoparker med en ordnad skogshushållning i de norrländska länen var ett företag, som i början rönte starkt motstånd, och ännu i denna stund höja sig röster mot åtgärden, under åberopande af, att för statens omedelbara räkning bör ingen skogsvård bedrifvas. I öfverensstämmelse dermed är det ock som representationen länge visat sig obenägen för ökade anslag till skogsstatens aflöning, churu det synes uppenbart, att om ej ett så dyrbart kapital. som skogen verkligen är, skall prisgifvas åt sköfling, så måste det väl öfvervakas. Obestridligt, och en glädjande företeelse är dock att det allmänna intresset för en ordnad skogshushållning synes vara i stigande och orsaken dertill är väl att skogens stora värde och betydelse allt mera erkännes. Visar tillika erfarenheten, att kronans skogar, i den mån de blifva väl skötta, kunna bereda staten en ingalunda obetydlig inkomst (såsom förhållandet redan är med t. ex. skogsförsäljningen från Corlstrands kronopark), så måste opinionen blifva alltmera rotfast i afseende på nödvändigheten att tillvarataga och föröka ett så dyrbart kapital. Emellertid är det lika förvånande som nedslående, då man finner, hurn ännu i denna stund den grössta okunnighet råder i afseende på de vidtagna åtgärderna för en ordnad busbållning med statens skogsegeudom. Ett särdeles cklatant exempel på denna okunnighet skola vi anföra. I den bekanta partiskriften ,, Andra kammarens män under riksdagarne 1867—186v4 förekommer att frih. Gripenstedt såsom finansminister ,,ej ville göra det minsta — oaktadt representationens upprepade anhållan — för att afbjelpa den fullkomliga laglöshet i afseende på skogsväsendet, som länge varit rådande, och att när han slutligen tvargs af allmänna rösten att göra något och ban utfärdade en kungörelse om inskränkningar i nybyggesanläggningarne i Lappmarken, så befanns åtgärden ej motsvara ändamålet och förordningen uppbäfdes kort derefter. Detta yttrande förekommer ej blott i första upplagan utan äfven i den ,,andra öfrersedda och tillökta. Låtom oss pu tillse huru pass sanningsenligt berörda yttrande är. Under en och samma dag, nemligen den 21 December 1865. utfärdades två kongl. förordningar, en k. kungörelse och en k. skrifvelse till kammarkollegium — alla rörande skogsväsendet i de sex norrländska länen, nemligen först i ordningen en förordning ,angående utsyning och försäljning af skogsalster från kronans skogar i de nyssantydda länen. Genom denna förordning intördes dels nya bestämmelser, dels en noggrannare kontroll å den nyttjanderätt, utöfver husbehofvet, som i afscende på skogen tillkommer krono-åboar samt nyhemmansoch nybygges-innehafvare i de sex norra länen. I afseende på det virke, som å dervarande kronoskogar i mån af tillgång kunde afverkas, sedan de personer, som hade uteslutande. rätt till utsyning, erhällit hvad dem tillkomme, stadgades, att förstnämde virke, efter noggrann undersökning och utsyningsförslag, skulle å anktion försäljas, hvarigenom stubböres-afgiften och de betänkliga olägenheter, som dermed egde sammanhang, atskaffades. Genom auktionsmetodens införande åstadkoms en friare täflan, och de oskick, som inrotat sig då rättighet till skogsafverkning förvärfvades genom erläggande af stubbören, blefvo törebyggde. Om icke auktionsmetoden varit införd, så skulle Carlstrands kronopark ganska säkert icke hafva inbringat närmare en fjerdedels million rdr. Den andra kongl. förordningen, som under samma dag utkom, rörde ,,kronoparkers bildande (i de sex norrländska länen) samt om vissa iakttagelser vid storskitten och afvittringar i nämnde län. Noggranna bestämmelser erfordras nemligen huru kronoparker skulle bildas, och den riktning, som denna vigtiga åtgärd tagit, framgår af hvad ofvan anförts. I förbigående torde böra erinras, att anhängarne af skogssköflingen ogilla isynnerhet att kronan förbehåller sig den bästa skogen, som ännu icke till nybyggen blifvit uppåten. Den tredje författningen, som under samma dag utgick, innehöll ,förbud tillsvidare mot nybyggesanläggningar, och föranleddes deraf att K. M:t under samma dag till rikets då församlade ständer aflät en proposition (kontrasignerad af frih. Gripenstedt) ,,angående förändrade bestämmelser i fråga om upplåtande ät enskilda af kronans mark i de sex oftanämnda länen, var absolut nödvändig, enär om detta förbud icke hade utfärdats, så skulle en ofantlig mängd nybygges-resolutioner uttagits till oersättlig skada för kronan, innan de förändrade bestämmelser, som i den k. propositionen föreslogos. bade blifvit sanktionerade. Under den 29 Juni 1866 utkom kongl. förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket och innehåller likaledes noggranna föreskrifter om sjelfva vården af krono parker, härads-allmänningar, kungsgårdars samt andra kronan omedelbart förbehållna eller utarrenderade hemmans och lägenheters skogar, allmänna inrättningars och boställsskogar m. m. Sed n den här ofvan omnämnda Kongl. propositionen af rikets stander i skrifvelse af den 15 Juni 1866 bifallits, utkem den 29 i samma månad kongl. förordningen ,,angående dispositionsrätten öfver skogen å sådane skattehemman, som uppkomma af nybyggen, hvilka hädanefter från kronan upplåtas, elier äldre nybyggen, för hvilka föreskrifna byggnadsoch odlingsskyldigheter icke blifvit behörigen fullgjordak. Genom denna förordning reglerades den ömtåliga frågan om skogsafverkningsrätten såväl å skattehemman som å ilare nybyggen, hvilkas egare ej fullgjort dem Uagda vyggnadsoch odlingsskyldigheter, och är genom nämnde förordning den demoraliserande nybygges-resolutions-industrien afskaffad, utan att den verkligt nyttiga uppodlingen förhindras. Samma dag sistnämnde kongl. förordning emanerade, utkom en kongl. kungorelse, som upphäfde let under den 21 December 1865 tillsvidare stadgade förbudet mot nybygges-anläggningar, vilket nu ej vidare var behöfligt, sedan föränlrade bestämmelser i fråga om upplåtande åt enkilda af kronans mark i Norrland blifvit antagna. Samtliga ofvan uppräknade författningar, till untalet fem och de flesta ganska vidlytiga, jemte len omförmälda kongl. propositionen, samt flera krifvelser till kammarkollegium, alla rörande kogsväsendet, åro kontrasignerade af srih. Gribenstedt, som ei frånträdde sinansportsöljen sörr. in den vigtiga frågan ver fullständige afslutad. — Af det nu anförda inhemtas det sanningslösa i den fvannämnda pariiskriftens uppgift att frih. Gripenstedt ,icke har velat göra det minsta för att ubjelpa den fullkomliga laglösheten i afseende på skogsväsendet, och att den enda kungörelsen han utfärdade om inskränkningar i nybyggeranlägglingarne i Lappmarken befanns ,,ej motsvara änlamålet och derföre upphäfdes, då verkliga för;ållandet är att den motsvarade och upp.yllde det ned densamma afsedda ändamålet, men såsom rovisorisk upphäfdes samma dag, som den kongl. Fraraningen utfärdades. avmmn dofinitivt raglon