Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1870, sida 3

vbevisningsmaterielen: du knilvar, sp af hvilka mördaren betjenat s offer och grärva deras gra! kläder, som liken af fru K barn voro iklädda, när in rese-cffekter fru Iiuck qv Chemin de Fer du Nord, samt det stycke bröd, som den lil hade i handen, när man uppgräfde det. Des remål gjorde djupt intryck på ådarne, is; bet på fruntimren, af hvilka många fingo tårar i ögonen. Ki. 12 11 intogo gencralprokurator Crandnervret, generaladvokaten Mervcilleu znaux och den anklagades sakförare si en stund derefter infördes den an sex gendarmer. Hans ankomst väckte natu alla reste sig upp, för att kum bery 8 tade vidundret. De sågo en yngling, liten och spenslig, med hög och hvältd pauna, lång örnnäsa, bruna ögon, långa väl tecknade ögonbryn, liten mun med ovanlig tunna läppar och utstående, starkt bildade käkar. Dessa sistnämnda drag utgöra det egentliga kara teristiska i det magra, ungdomlig, färg är blek, men ic ke sjuklig, och hvars uttryck, åtminstone för tillfället, var nägot slappt, ehuru dess profil vittnar om beslutsamhet. Det täta och tjocka håret var tillbakastruket; kring munnen och på kinderna antydde en sk jande skäggvexten. Ilans hå g obesvärad. Öonen höll han nästan stämdi tade på jurymännen; men när de någon gång des åt åskådarne, såg man, att de ha en skarp. kall och fixerad blick. Ilan var klädd i temligen slitna mörka kläder. Traupmann lyssnade uppmärksamt till anklagelseaklen, hvars läsning upptog inemot 143 timme. lörsattad med stor skicklighet, lemnar den en utförlig och väl sämmanhänsande I redogörelse för den af Traupmann uppgjorda och uttorda mordplanens alla enskildheter, belaäftande de berättelser härom, som i Ilandelstidningen meddelats, uti alla punktar, utom en erda. Ankwelseakten ställer nämligen så godt som å ver allt tv) ve, art Trau mann ej haft någon medbrottslin. huru otroligt uetta i början vibe synas. IIinsam har han upp: jort och rvfvat öfver den hemska planen; ensam har han verkställt den. Låsom nämndt: han lyssnade uppmärksamt, men fullkomligt lugn, till ankle elseakten; hans ansigte förrådde icke den ringaste rörelse, ej ens då den nattliga vandringen åfver det ödsliga Dantin och dess gräsliga mordscener sk drades, och då det berättades, att de små Parnen i dödeångestenr ropat: mamma, mamma! Derefter vände sig rättens ordförande till Traupmann och sade: Ni har nu hört för hvad ni är anklagad; ni skall nu få erfara hvilka bevis man har emo; ert, dan vittnena, 63 antalet, blifvit upprepade, de förhöret, hvarunder Traupmann iakttog största kallblodighet och vid mer än ctt tillfälle riktade kånfolla anmärkningar mot det sätt, hvarpå undersökningen blifvit Ueld. Förhöret bragte inga nya omständigheter af vigt i dagen; men det var intressant ur en annan synpunkt. Det ådagalade nändigen, huru mördaren uppgjort sitt förSrarssystem. Ilan hade förut, nöd-ad af en mängd bindande sannolihhetsskäl, nt, att han varit ensam om att utrota familjen kincke, och bade under sin fängeltetid i Mazas skriftligen uppsatt och till ransakningsdomaren insändt en sådan förklaring. Denna har han nu tillbakatagit och söker göra troligt, att han haft tre medbrotts slingar, på hvilka den hufvudsakliga skulden hvilar. För att minska domstolens och allmänhetens deltagande för Jean Kincks öde, söker han nedsvärta dennes karakter, i det han påstår, att Kinck ingått på ett af honom, Tiaupmann, framstäldt förslag att deltaga i en falslmyntnin ssaffär, samt att det var för detta ändamål de hade stämt möte i IIsass och begisvit sig till den plat s, der Kinck blef mördad och nedgri t. Samtliga de till förhöret kallade vittnen, som närmare känt Jean K förklarade emellertid under harm och sörtryt att detta påstående måste vara lögnaktigt. cnär han var allmänt känd och värderad som en exemplariskt redbar och samvetsgrann man. Domstolens ordförande började förhöret med att framhålla åtskilliga momenter ur Jean Baptist Traupmanns förflutna lif, hvilka äro af vigt vid bedömandet af hans karakter. Ilan var yng barnet inom en talrik tamilj och sin mors fetm. ling. Den svaga modren, sjolf en from och beskedlig qvinna, skämde bort honom; hon lät henom uppvexa i sjelssväld, samt försvarade och ursäktade alltid hans fel. (iossen, som i sin omgilning städse hördo talas om peuningar och penningarnes magt, började tidigt svärma för cet mål: att bli rik. Ilaus lyune var inbundet och häftigt. Ilan älskade att vara ensam och cgde ingen förtrogen; han till och med affexterade homlighetsfullhet. Utbrotton af hans våldsamma karakter kommo häftigt och oförberedt; de yttrade sig icke i ord, utan i handling. Vid ett tillialle slog han, af den lumpnaste anledning, en äldre broder i hufvudet med en hammare så hårdt, att denne föll afdånad och öfversköljd af blod. Fadren, vittne till detta uppträde, utbrast då i det protetiska roper: Du blir en ny Kant Brodern Edvard har karakteriserat honom med toljande ord: ,,Jean Baptist liknar de farliga hundar, som bita, men icke skälla. Fadren, machintillverkare i Cornay, hade år 1S6S sålt en af sina machiner till en sabrikant i Paris, och Jean Baptist ditsändes, för att uppealla den. Under sin vistelse i hvfyudstaden bodde hor i Pantin nära den plats, der han sedermera mördade fru Kinck och hennes sex barn. Han könde således noggrannt deuna te. säng. De personer, med hvilka han under den tidon umgicks, intyga, att han sållan talade om -amnat än att han måste k och ej skydde något mede! att nå siv mål ervönde han till Cernay, men bagaf sig kort derefter till Roubaix, då likaledes för att uppsätta en machir, som hans sar sålt till on sabrikant derstädes. De få peroner, med hvilka han här kom i beröring, intyga likaledes, alt når den tyste ynglingen nå von sång talade, var det om sitt beslut att bli rik. Den ende, hvars kantskap ban ceftersträå ade och i hvars tamij ha sökte inträde, var Jean Kinck, och denne emottog honom vänligt, emedan Tranomann var I sa sar likasom han, och emedan IGuck älskade att tal om sin födelsebygd, der han hade en liten ogendom. Iinck, fader til sox barn och lef e i de lyckligaste samiljeförhållanden. bade genom arbetsamhet och sparsamhet förvärfvat en förmögenhet, som uppskattas till 100,000 francs. IIan egde tre hus i Roub. ix och åtnjöt allmän aktnin3 på grund af sin redbara och välvilliga karakter. Sedan Traupmann innästlat sis i hans f förtrounue, var det honom icke svårt att få en inblick i lh assarsförhållanden och framtidsplaner. Till des hörde alt bosätta sig i Il lilla egendomen, hvars mati utvidga och reparera. För dötta öndamå han den resa, under hyilkou hr om Traupmann. Denne hade i förväg begi Cernay, sedan bra sk i ILincks reseplan, hade arrangerat om de der vistelsen i Elsass. Ki asså på a hundra hancs cch två vexlar. den ena å 5,500 francs från bandels-banken i Roubaix. Det var dessa penningar som lekte tee ar; de bl ck och hennes IIortenses lik a bättre se det negning den börvar lugn och rik