Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1870, sida 3

(Insåändt.) Allt sedan jag kunnat tänka för mig sjelf, ha det förekommit mig besynnerligt, att tvister riken och folk emellan skylle afgöras genom krig, hvilket ju tillgår på det sätt, att folken retas o ställas mot hvarandra och att den parten, som säkrast att slå ibjäl och ödelägga sin motståndare, får rätt. Att på detta sätt skipa rätt, är ju på det högsta okristligt och rättsvidrigt. Okristligt derigenom att oskyldiga menniskor mot sin vilja döda andra och sig sjelfve, då de lemnade åt sin fr vilja skulle gjort intetdera. Rättsvidrigt är det ju, emedan den svagare parten alltid måste duka under för den starkare och alltså anses ha orätt, om han än hade den största och fullkomligaste rättvisa på sin sida. Dessutom ser det högst besynnerligt ut, att de styrande skola ha rättighet att skicka ut beväpnadt folk för att plundra, mörda, bränna, skända och på allt sätt förgöra oskyldigt folk hos en nation, hvars styrelse allena gjort sig måhända förtjent at en tillrättavisning. Detta är så mycket mer i ögonen fallande rättsvidrigt och onaturligt, som tvister enskilde emellan ickez få afgöras på det sättet, utan om någon på minsta vis örgår sig mot en ovän, får han böta med penningar eller skickas på tustning, och det med rätta. Dersöe bort med de stående armeerna, som sluka så ofantliga summor af folkets under svett och möda hopskrapade skatter, hvilka ständigt ökas och ändå icke förslå, och som så ofta endast äro retmedel i de styrandes hand; och bort med sådana regeringar, som icke kunna värja sig mot sitt eget folk utan de stående armfernas bajonetter! Lemnades folken åt sig sjelfve att värna sitt land och sitt oberoende, skulle detta säkerligen icke blifva svårt, förvissad som jag är, att hvar och en stannade gerna inom eget område och lemnade sina grannar i frid och ro. Tänk om de ofantliga summor, som blott under de sednaste 25 åren blifvit slösade på de stående armåerna, blitvit i stället använda sör folkupplysningen och folkbildningen och för produktiva ändamål, hvilket annat utseende skulle icke folken nu haft i andligt och materielt atseende! Dessa mina tankar har jag i all enfald nedskrifvit och velat offentliggöra, i anledning af franska fredsligans inbjudning att understödja dess menniskovänliga och välsignelsebringande sträfvanden. Jag är alldeles förvissad, att om svenska folket å kommunalstämmor finge oförvilladt afgifva sitt utlåtande i denna angelägenhet, skulle det enstämmigt understödja fredsligans ädla sträfvan. L. T ETIKEN BE FP FEI FER