Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1870, sida 3

Bref från Landsorten. (Från redaktionens korrespondent.) Alingsås d. 29 Dec. 1869. Ett mer än vanligt nedslående dödsbud inom detta samhälle ger mig anledning att ännu en gång på det gamla året tillskrifva Handelstidningen ). Baningeniören J. L. Hedström har nemligen i dag på morgonen aflidit efter endast nio dagars sjukdom, ådragen genom en stark förkylning, som utvecklade sig till lunginflammation. Den aflidne hade såsom baningeniör varit bosatt härstädes allt sedan jernvägens öppnande och gjort sig känd såsom en ovanligt duglig tjensteman uti sitt fack samt såsom en god förman för den arbetspersonal, som tjenade under honom och för hvilken han städse var tillgänglig med råd och hjelp. Inom Alingsås samhälle lemnar han äfven ett stort tomrum efter sig, ty icke allenast då frågan gällde allvarsamma saker, såsom skarpskytteväsendet, brandsläcknings-servisen, folkundervisningen m. m. utan äfven då det var fråga om att arrangera något nöje eller för insamling till välgårande ändamål, var han städse redo att med sina krafter, sin friska vilja, sitt glada humör och sina mångsidiga praktiska gåfvor ställa sig till deras tjenst, som behötde hans bjelp, aldrig trötinande, utan tvertom upplifvande dem, som icke, liksom han, egde detta förråd af tid och tålamod till allt. Då härtill kommer att ingeniör Hedström var i sin mannaålders fullaste kratt — omkring 36 är — och efterlemnar en ung maka samt trenne små barn, är det icke för mycket sagdt, att denna dödspost är mer än vanligt nedslående. Den har ock här väckt djup sorg och allmänt deltagande inom alla klasser. Orilkorligt föres här tanken på nödvändigheten af en pensionsanstalt för jernvägens tjenstemän och betjening, hvarom ock lärer vara förslag framkastadt och till hvars ordnande en komitö redan är utsedd, uti hvilken äfven den afl dne var ledamot; men den ledes äfven på andra reflektioner, i hvars första rum jag ställer den orättvisa grund, på hvilken hela jernvägspersonalens tjenstetillsättning hvilar. Om man betänker att alla tjenster inom detta statens nya embetsverk endast tillsättas på förordnande, med rättighet för dess sty-, relse att uppsäga dem — so instruktion för jernvägsstyrelsen af d. 17 Sept. 1869 S 31 — så är det mer än förvånande att finna personer, villiga att ingå uti ett sådant ,,embstsverk, och ännu mera förvånande att dor finna sjelfständiga karakterer, ty med den anda, som genomgår hela denna nådiga instruktion, kan man väl ej vänta sig framkallandet af sjelsständighet hos någon underordnad, eller ens håg hos någon af dessa att afsätta en sparpeming för en framtid, hvars ovisshet är så nära. Och hur skall på sådana grunder grunden till en pensions-inrättning kunna läggas? (Red:n af H-T. delar ingalunda denna vår ärade brefskrifvares uppfattning. Om på något område tjenstemännens oafsättighet är förderflig. så är det på jernvägsförvaltningens, hvarest tusentals menniskors if och säkerhet samt en god del af lanlets rörelse bero derpå, att tjenstemännen j blott efterlefva en instruktion, utan deremte äro påpasslige, nitiske och duglige. Vi gå ända derhän, att inga andra empeten och tjenster i landet böra vara oafättliga, än domaremakten. Ty tjensterna iro icke till för personerna.) i Å AV 1 sm mm