Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1870, sida 2

brilket låg vid södra stranden af Hjelmaren ej långt från Göksholm. Ryttarne voro hans följe, eftersom seden var den tiden, att de höge herrarne, så väl de andlige som de verldslige, skullo rida öfver land med stora följen af väpnadt folk, och deras höghet ofta mättes efter antalet af åtföljande svenner. Ynglingen vid hans sida var Nils Bosson. Han tillhörde den vidt utgrenade slägten, som bar skölden målad bälften hvit och hälften svart, och derför kallades Natt och Dag. Han hade sedan sitt nionde år vistats hos biskop Thomas. Hans spädaste år hade förflutit i hemmet dels på Bergunda, dels på Ekesjö, båda belägna i Småland, under uppsigt företrädesvis af sin moder, tru Karin Sture, och en ung djekne från Wexiö biskopsskola. Hans vistande hos biskopen hade varit liksom en fortsättning af den i hemmet påbegynta undervisningen, ehuru han på samma gång gjort tjenst som biskopens småsven. Att förnäma mäns söner sålunda tjenade på biskopsgårdarne eller hos andra ansedda män var för denna tid ganska vanligt och påminner om den forntida seden, enligt hvilken gossen ganska snart öfverlemnades åt en vän att uppfostras, på det han icke måtte förklemas hemma. Ett drag af allvar, man kunde nästan säga sorg, hvilade öfver biskopens drag, allt medan han red fram utefter gatan och såg än på slottet, än på tornspiran frän stadens kyrka. Samma uttryck at sorgbundenhet stod äfven att läsa i hela biskopens omgifning. Isynnerhet såg höfvidsmannen för Scennerne bioker ut. Blott on enda bildade härifrån ett undantag, och det var riddaren, som redd vid den sistnämndes: sida. CR Denne man var af ett högst egendomligt utseende, så väl till anletsdrag, som drägt. Pe djupa fårorna som gingo kors och tvärs öfver hans panna och ena kind utvisade, att han varit med i heta Strider. Måhända hade också genom dessa minnesmärken ett ursprungligen vackert ansigte vanstälts, ty sådant som det nu var, var det afskräckande.