Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1869, sida 2

on en gång kastade till mig från fönstret. u i dag ger den en svag dott ifrån sig, men banden, som gar mig densamma, denna hand, som det en gang förunnades mig att trycka till mina läppar, den multnar kanske för längesedau 1 gratven. — — Och jag sjelt, — hvad har det blifvit af Hvad återstår af mig och af dessa qvalfulla, lycksaliga dagar, af dessa bevingade förhoppningar? Sålunda örverlefver den svaga doften af en oansenlig planta menniskans fröjder och pröfningar, — 3 : ja, ölverlefver till och med menniskan sjelf. SLUT.