iCILDTA alv 501du. Bland yngre forskare inom den svenska odlingshistoriens vidsträckta landamären intager författaren till det arbete, vi nu hafva nöjet anmäla, ett framstående rum. Redan sedan flera år tillbaka är hr Eichhorns namn kändt och värderadt af vännerna till vår litteratur och konst. En mångsidig estetisk bildning i förening med en ganska betydande skriftställaretalang utmärka hr Eichhorn såsom författare; såsom forskare eger han förtjensten af ett ihärdigt och oftast i detalj gående studium af våra kulturförhållanden, särdeles i fråga om vitterhet och konst. I fråga om vissa perioder af vår bildnings historia är hr Eichhorn verklig specialist och med skäl kan man af hans oförtrutna arbete på ett hittills föga kändt område hoppas goda frukter för framtiden. Den samling smärre uppsatser hr Eichhorn under benämningen , Svenska studier framlagt för allmänheten innehåller, såsom på titelbladet angifves, strödda bidrag till fäderneslandets odlings-, litteraturoch konsthistoria, hvilka alla varit förut offentliggjorda i tidningar och tidskrifter. De utgifvas nu i omarbetad gestalt och samlade till ett helt. Den i typografiskt hänseende med synnerlig omsorg och smak utstyrda volymen erbjuder en ganska underhållande och lärorik läsning. Det omvexlande innehållet låter sig fördelas under flera olika rubriker. Så t. ex. möta vi i uppsatserna Stockholm i Kung Fredriks dagar, Ett grefligt slott på landet år 1686, Ett gammalt herresäte och Drottningholm skildringar rörande landets och orternas yttre beskaffenhet, lefnadssättet, folklifvet, hemlifvet i slott och koja. Till denna grupp hör äfven redogörelsen för Borgerlig handel och vandel under drottning Kristinas tid, innehållande en mängd notiser angående den tidens affärsförhållanden och köpmanskap i gross och minut. — I uppsatsen Teologien och moderna berättar oss författaren hurusom de rättrogne prelaterna på 1600-talet,ticke nöjde med att draga i härnad mot otron — hvilken då, som nu, förorsakade de högvördige mycket hufvudbry — sträckte sina själavårdande omsorger ända till de minsta detaljer i fruntimrens klädedrägt och täflade att utgjuta sin vredes skålar öfver syndiga och förargeliga hufvudbonader, ,fontanger och annat dylikt. För att än bättre inskärpa syndigheten af denna klädedrägt uppdukades, damerna till helsosam skräck och varnagel, en rysvärd historia om , huruledes djefvulen bortfört en fru, hvilken genom sin ståt lemnat androm ett ondt efterdöme. Mot denna historia protesterade dock många. ,Man märker redan härk, yttrar försattaren, ,hur den krassa djefvulsläran fann motstånd hos de högre stånden, och att man till och med vågade draga theologernas berättelser i tvifvelsmål, nör det gäll