Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1869, sida 3

Ae JK 995 — da 1— 1861—62.. Eit och annat I Göteberg år 1769. I. Värdshuslifvet stod den tiden i större blomstring än nu. Förnämsta restaurationen var ,,Stockholmskällaren, som flitigt annonserade sina berg-ostron i stadens begge tidningar , Nyheterna och Sbionen. Här höllo sig eleganterna, ty dryckesvarorna voro goda och dyra, och kölskonsten stod på Pöiden af sin tid, ehuru den under pseudonymen Kajsa Warg dolde föregångaren till Askelöf och Brillat-Savarin kanske skulle misstyckt ett visst intrång af den som barbarisk ansedda engelska smaken. Men det mest besökta värdshuset var , Storkällaren, och hvem kan undra deröfver, när man erfar, att han befann sig i sjelfva rådhuset och således kunde dagligen och stundligen lägga sina lockelser i vägen för borgmästare, råd och borgerskap, för domstolsledamöter, sakförare, käranden och svaranden, för köpmännen som höllo sin börs under samma tak, för officerarne, som hade blott några steg från högvakten till den gästvänliga platsen, för brandstodsbolagets tjenstemän, hvilkas kontor var straxt bredvid, i kommendanishuset, samt slutligen för alla, hvilxa i mer eller mindre offentliga angelägenheter höllo sammanträden i den så kallade långkammaren, som var på en gång värdshussal och skådeplats för alla möjliga slags möten. Så t. ex. läser man i ,Nyheterna följande tillkännagifvande, som är karakteristiskt för tidens kommunikationsväsen och bokhandelsförhällanden: De som prenumererat på Cancellie-Rådets och Riddarens, Herr Johan Ihres, Glossarium Svio-Gothicum täckas nästa Måndag, kl. 3 e. m. sammanträda på Långkamaren, för att rådgöra, huru samt me -exemplar måtte, medan föret påstår, och således med minsta kostnad, hit til orten öfverstyras. Till öfverläggningen rörande denna qvistiga fråga samlades naturligtvis nästan allt hvad Göteborg egde af vänner till vetenskap och litteratur, ty bland dem var det hufvudsakligen som kanslirådet hade sina prenumeranter, och när följaktligen så gladlynte och sällskaplige män som hofsekreteraren Valtinsson och Brunjeansson (de begge stadspocterna), lektor Rosen och rektor Öhrvall (stadens: tvenne publicister), kaptenen och kommendanten Kellander (belletrist och ifrig anhängare af de franska filosoferna), för att icke tala om andra, slogo sig ned kring stora bordet i längkammaren, må man vara öfvertygad, att källarmästar Blendermans varor anlitades. På långkammaren, vid glas och sjöskumspipor, höllo äfven herrar kuratorer och borgenärer i förekommmande konkursmassor sina sammanträden och vid sådana tillfällen kunde inträffa någonting i samma väg som då Bacchi konkurs afhandlades hos , Mutter på Rostock, att Notarien formera sin penne, Men stack honom miste i Blendermans stop. Skedde det icke, så var det ej i brist på välvilligt tillmötesgående från hr Blendermans och hans öfveckypare Sanders sida. — Under varma sommardagar, då Storkällarens tobaksmängda luft föreföll en del af hans granntycktare kunder något qvaf, höll Blenderman för deras räkning sitt plantage i Östra Haga öppet, der han inbjöd dem till ,idylliska och martiska nöjen. Det ,martiska nöjet bestod i mälskjutning med pistol. Näst Storkällaren var ,ITre Remmare det af borgerskapet mest besökta värdshuset inom stadens vallar. Afven Göteborg hade således en källaro med detta genom Bellman klassiska m. Den var belägen i hörnet af Magasins-och Kyrkogatorna och fortfor in i detta århundrade. Värden, en glad och from fysik, uppfödde