Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1869, sida 2

.2umAi:. UDUD( des ock den mening af hertigen af Öste götland, att monitorstornen nu icke läng vore tillförlitliga, utan att man vid ke struktionen af krigsfartyg borde ställa! sig på befästningskonstens grund, d. v. 5 använda lutande pansar. H Mot dessa åsigter har en författare med den kända signaturen A(dlersparre) uppträdt i Aftonbladet med en sakrik framställning, som lugnar farhågorna rörande det nya sjövapen, som blifvit så varmti omfattadt af svenska nationen, icke minst. derför att dess uppfinnare och konstruktör är vår berömde landsman John Ericsson. Denna framställning lyder sälunda: Ibland vår tids många m ö tet å krigsmaterielens 1ulll framstående, synnerligast hvad rör terielen. Emellan artilleriet och krig går en tvekamp, hvarvid båda part framåt turvis, liksom brickorna i ett dan många år tillbaka ansågs linieskeppet khärda flera timmars strid mot en motståndares j hundrade kanoner, och Nelsons lysande bedritter förvandlade tron på de gamla ekvallarna nära nos till vantro. När man sedan uppfann att skjuta: bomber i horisontal riktning, samt förutsåg hvad verkan denna eld emot krigsfartygen måste utölva, tolkades detta såsom det flytande försvarets obevekliga dödsdom; och att krigsfartygen icke desto ; mindre fortforo, förklarades genom okunnigheten om det nya skjutvapnets verkliga förmåga. När omsider bombkanonens förstörande verkan blef ett I obestridligt faktum, tog Frankrikes kejsare ivitie tivet att pansarkläda krigssartygen. Genom den uppfinning, som genast i verklig strid pröfvades, blef artilleriet emot fartygen vanmäktigare än någonsin. Men nu började civilingeniörerna omiatta Kanonkonstruktionen, hvaraf frukten blef kanoner med sådan kaliber och styrka, att den många ceutt ner tunga kulan erhöll en hastighet bittilis förbehållen de mindre projektilerna Fyra tums pansar var nu ej tillfyllestgörande. I urtygen hade åter blifvit besegrade, hvarför 1 öfver i artilleriets seger var fullt berättigad. en den jublande eger sällan, så länge hänförelsen varar, ; skärpa i omdömet. Man hörde nu, hvad mångenstädes gällde för en vishetsperla, att krigssartygen skulle blifva nödsakade aflägga pansarn, och att I pansarfartyget i strid mot ett vanligt trafartyg, bestyckadt med några af de gröfsta kanoner samt med öfverlägsenhet i snabbgående, med visshet skulle blitva besegradt. Detta kunde vara riktigt, om för blifvande strider den ölverenskommelse gjordes och vidmakthölles, att pansarfartyget icke finge begagna sprängbomber eller granater fyllda med smält jern eller andra brandsatser och icke heller började striden förrän fartygen voro hvarandra så nära, att träfartygets kanoner förmådde genomtränga pansarn. Men en sådan förutsättning kan icke antagas, åtminstone icke af dem, som bära ansvar för sina handlingar. Innan träfartyget hunnit så nära, att det kunde göra sin pansarklädda motståndare någon skada, vore sannolikt dess nakna tråsida genomskjuten, splittrad och antänd och inombords allt hopp att segra försvunnet. Också har pansarn ingenstäades blifvit aflagd. men väl fördubblad. Deremot framtvingade de nya kanonerna en förändring i sartygskonstruktionen. För att betaga artillerlet den säk het att träffa, som det egde i strid emot den breda fregattsidan, och för att afleda den fiendtliga kulan medelst en bugtig yta, tillkom tornfartyget, hvarjemte den fördel vånus att dess mindre yta kunde pansarklädas med en tjockare pansar. Med dessa förbättringar uppträdde monitorerna i mångfaldiga strider, utan att någonsin någon kula förmådde intränga i deras af lameller byggda torn. Men äfven denna seger blef för fartygen icke varaktig. Sådan är nu artilleriets kraft, att om den lamellerade tornväggens 10eller 12-tums tjocklek ökades till 16 tum, vore dock uensamma icke mer något skydd emot nutideus spetsprojektiler. Monitorssystemets duglighet är derföre icke rubbad. Pansarns beskaffenhet, men icke sartygskonstruktionen fordrar förbättring. Den lamellerade tornväggen måste utbytas mot en pansarvägg at 6-eller 7-tums solida plåtar, hvilka nu kunna nöjakl tigt tillverkas, men hvilket för några år sedan icke var förhållandet. När härtill kommer ett förbättradt, redan kändt bultsystem, uppgjordt af den nuvarande föreståndaren vid Motala verkstad, så kunna monitorerna återigen trotsa allt hvad artilleriet för närvarande har att uppvisa. En cirka 14-tums tornvägg eller en deremot sva rande plan tafla, bygd af tvenne solida plåtar, har ! ännu aldrig, icke ens på eu skjutbana, af någon projektil blifvit genomträngd; och äfven en tornvägg, sammansatt af tvenne 6-tums plåtar är, under artilleriets nuvarande ständpunkt, i praktiken tillfyllest. Den kula, som genomträngt en s-tums plåt, har utvecklat endast en tredjedel af den kraft. som fordras för att genomtränga tolf tum. Det vore af intresse om man något mer än hvad Uittills har skett, berörde hvad kulans verkan är, då hon med sitt ogivala hufsmd träffar på ena sidan af! medellinien äfven ett svagare torn. IIarvidlag har iaktagits en märklig tystnad, då deremot mycket ss har talats om verkan af de skott, som å en skjut! 1 1 8 bana träffat vinkelrätt en plan och stillastående skott-tafla. Det förra fallet, eller när kulan träffar snedt emot pansarytan, lär väl vara det normala förhållandet i verklig strid. Det bör här imnas, att för tillökningen af sartygens pansar finnes snart sagdt ingen gräns, ty en ringa tillökning i fartygets dimeusioner medgifver en betydlig tillökning i pansarns tjocklek. Våra nuvarande monitortorn ega omkring 11 tums pansarvägg; men för att öka densamma tili 16 tum erfordras 8 å fartyget en tillökning i längden at endast 12 eller 14 fot och i bredden högst 2 fot; och är det-. ta svaret på den haltande jemförelsen med medel-3 tidens riddare. Denne sednare måste vid krutets nppfinning aflägga sin jernrustning, emedan ingen sh dödlig kunde öka dimensionerna af hans ryggknor tor, för att gifva honom styrka att bära en star f kare och tyngre rustning. Pansarfartyget deremot ; kan göras hur stort som helst, och derigenom blif-c va i stånd att bära en mångdubbelt tjockare pan-b sar än hvad emot det nuvarande artilleriet är bet nöfligt. Lika lösligt är det ofta hörda talet, att f artygen skulle blifva öfverlagsna i fart, i den män s! le afklädde sig pansarn. Farten är uteslutande! en penningfråga. Har man råd att anskaffa en sy tor ångmaskin och att bygga fartyget derefter, d amt att förbruka stora qvantiteter stenkol, kan Hansarfartyget gifvas samma snabbgående som det ,pansrade fartyget. Så t. ex. gör den kolossalan ;ch starka preussiska pansarfregatfen König Wil-fe welm fjorton mils fart, hvarutöfver ännu ingen trä-d regatt har kommit. Närmare till hands, och med d nera sken af sanning ligger den föreställningen, tt det vore en förbättring om monitortornets cy-190 indriska form utbyttes mot en inåtsluttande eller sli n äfven i vertikalplanet bågformig yta. Denna Å anke har ofta blifvit framkastad, men vid närmae pröfning alltid förkastad. I England började nan med kupolformade torn, samt derefter medig orn i form at en stympad kon, men efter några kjutförsök och ytterligare granskning, öfvergick nan snart till Ericssons cylindriska tornform. Skäen äro lätta att finna. Den inåt lutande elierit alfsseriska tornformen än oförenlig med en starkJa ammansättning. såvida man ei vill bygga tornet Fn