Frihet, jemnlikhet, broderlighet i det inre, heligt förbund med föllen i de yttre ange genheterna; detta äro de grundvalar, på hybkt vi måste I den republikanska byggnaden. I det jag ä republiken och bängifver mig åt densamma, lyder jag Napoleon I, hvilken på S:t jHelenas klippa, der konungarnes hat sastkedjat honom, profeterade, att inom 50 år skulle Europa vara republikanskt eller kosackiskt. Gud och det franska folket vare tack: det är republiken, som vunnit segern!ENGLAND. Under det oron på Irland i viss mån synes vara i aftagande, låter i ,,Times en röst förnimma sig, som under vanliga tider varit af stor vigt hos irländarne. Den sbekante patrioten ÖDonoghue vänder sig i ett långt bref till nämnde tidniug, indirekt till sina landsmän, och tillråder i varma uttryck — moderation. Den tordom med rätta gjorda förebråelsen, att ungen från det gamla tillstånd sderbuset vore sammansatt utaf en oligarki af egendomsegare, som vore obenägna arrendatorerna i allmänhet, men de katholIska irländarne isynnerhet, vore nu endast en inbillning, som Irlands verkliga fiender sökt utbreda. Visserligen hade öfver gånt till det nya änd-ka folket örvarit så hastig, att det i ännu knappt kunde tro, det de nys hällandena verkligen förefinnas. F dringen gåfve sig allratydligast tillkänna i den nyligen uti den liberala pressen allmänt yttrade förklaringen, att den gamla orättvisan mäste godtgöras, äfven om Irland hölle sig tillbaka eller uppträdde siendtligt. Permed är emellertid icke allt väl. Lagstiftningen för Irland måste väsendtligen vara ett verk af irländarne sjelfva, såvida densamma skall medföra åsyftad nytta, och fördenskull vore det en pligt för hvarje patriot, som menar redligt med Irland, att uppmana sina landsmän att betjena sig af alla författningsenliga medel samt i nära förening med de engelska liberala eftersträfva orättvisornas afhjelpande. ,,Det är icke min afsigt — yttrar 0Donoghue på slutet — att tillråda mina landsmän något blindt förtroende till någon serskild minister eller något bestämdt kabinett. Jag tillråder dem latt lita på sig sjelfva, samt att bringa sitt författningsenliga inflytande till giltighet genom sina representanter. Det irländska folket må klart uttala hvad det begär, och hvarje åtgärd, som får understöd utaf flertalet af de irländska medlemmarne i underhuset, skall gå igenom, om än saken i sende är rättvis. från London den 20 dennes: Man måste redan helsa det som en glädjande underrättelse från Irland, att ingen der i dessa dagar blifvit slagen till död Den fruktade festen för belägringen och undsättningen af Londonderry har genom polisens försigtighetsåtgärder och några i rätt tid inträffade regnskurar förlupit utan svåra följder. Efter det gamla brukei, blefvo stadens portar stängda, de s. k. ,lärgossarne marscherade genom gatorna, och förrädaren Lundys bild blef upphängd vid den tappre biskop VWallters stod; med andra ord: det hjeltemodiga försvar af Londonderry mot Jakob II, hvilket räckte i sju månader af året 1688, framställdes till sina hufvuddrag. En motdemonstration förekom i en till största delen af katholiker bebodd stadsdel, der bilderna af de män, som under längesedan förflutna tider varit orangisternas anförare, uppbrändes. Den högst ovanliga händelsen har i år timat, att dessa spektakel töregått utan någon sammandrabbning mellan orangister och kathoiker. Man torde påminna sig, att en katholsk prest, Ryan, vid parlamentsvalet i Tipperary höll ett tal, i hvilket han rent af uppmanade till mord af de irländska godsegarne. Denne — som han sjelf i talet kallade sig — ,fredens man har utaf biskopen af Cashel blifvit tillsvidare suspenderad från sitt embete. Samma straff har biskopen af Waterford gifvit en prest, Mooney, emedan den sistnämnde skrifvit hotelsebref till en godsegare. Till lycka för Irland, iakttager det katholska presterskapet derstädes i allmänhet en värdig hållning, så att de ofvannämnde åtgärderna höra till undantagen. I denna stund, då både i England och Frankrike klagomål höjas öfver det engelskt-franska handelsfördraget, och på ömse sidor om Kanalen röster höras, som påyrka ,,ömsesidighet, fäster , Times protektionisternas uppmärksamhet på de klagomål, som i Förenta Staterna höjas mot de skadliga verkningarne af skyddstullen. ,Times framhäller, hura man alltför litet beaktar fördelarne af frihanlen, samt påminner ,skrikarne om det faktum, att för närvarande — efter en lålig skörd i landet — hvetet endast kostar 45 sh. pr qvarter. Derjemte anföres, itt införseln af byggnadsmaterialier gör hyrorna billigare; att billiga lokomotiver rån Belgien möjliggöra nedsättandet af vassagerare-afgiften på jernvägarne, och tt t. o. m. den mycket klandrade imporn af franskt siden kan gifva anledning ill, att äfven arbetarnes hustrur och döttar kunna bestå sig med en sidenklädning ör Söndagen. Med det snaraste skall utkomma en amling tal och depescher af earl Russeil, ed en inledning af horom sjelf. Talen a med hans yttrande år 1817 mot pphäfvandet af babeas-corpus-akten och luta med år 1840, då han vid sir Robert eels tillträde till regeringen nedlade sin ost som inrikesminister. Depescherna mfatta åren 1859—1865. ITALIEN. Det nya kabinettets program säges icke afva gjort stor lycka hvarken hos h högern ller venstern i parlamentet, och dock lof2 2 (fl rr sina enskildheter skulle innehålla aldrig. så mycket nytt, eller motståndet vore än så stort, endast den till sitt innersta väAngående tillståndet på Irland skrifves