Tidningen ,Kalmar bekräftar, i en längre skrifvelse till utgifvaren af Göteborgs Handelstidning, Stockholms-Postens förklaring, att ,Kalmar, ifråga om den Vallenbergska historien, icke haft något slags enskild beröring med Stockholms-Postens redaktörer eller någon affär med hr Wallenberg eller Enskilda banken, hvarjemte tidningen förklarar, att artikelförfattaren icke i ämnet rådfö sig med någon anvan än sin medredaktör. Vi betvifla intet ögonblick, att ju denna förklaring är sannfärdig. och detta utan att ,,Kalmar behöft göra sin försäkran i så högtidliga ordalag. Vår sagesman har varit illa underrättad — det hafva vi lä rgesedan insett och nttalt. .Kalmars förklaring innehåller i öfrigt: en hop goda saker, af mer eller mindre personlig art, hvilka ej ega något vare sig intresse eller värde, men hvilka blott visa, att förf:n är ännu ung på publicitetens filt, viljande gerna utdela skarpa hugg åt andra, men mycket ömtålig för en släng tillbaka. Hvad han säger med hänsyn till Lundensaren återgifva vi dock gerna, uppriktigt önskande att han deri måtte hatva rätt. Det är slutet af stratfepisteln till H.-T., som lyder sålunda: -Blott ett ord ännu från den af oss, som ni benämner ,,Lundensaren. IIan har, i likhet med å mången annan, som först de sista åren utgått från Lunds universitet, varit vittne till dess energiska, steg för steg, under en siendtlig opinion och karga förhållanden fortgående utveckling ur dess förfall i slutet af 40och bö at 5v-talet, till dess nuvarande allvarliga och friska blomstringslif i vetenskapligt hänseende; vi ha sett denna lilla 8. k. bondby genom de nyare kommunikationerna förvandlad till en af hufvudp rna i Sveriges rikaste, i politiskt som i materielt hänscende mest utvecklade provins, och omedelbart utsatt för de friska kulturströmningarne från den europeiska kontinenten och Danmark; vi ha lefvat med i ett strdentoch föreningslif, som i atsecnde på fullstärdig sjelfstyrelse, mångsidiga intressen och sjelfständighetsanda fåfängt söker, så vidt vi känna utoch inländska universitet, sin like; vi ha slutligen sett den forna negativa, mi ironiska och dock mot hvarje slags try reagerande ardan -en frukt af isolerad stäl ning och arbete under ogynnsamma förhållanden — förvandlad till en allsidigt öppen, modig och derjemte ungdomsfrisk studentanda, som vet sig både vilja och kunna något uträtta. Något litet af denna anda, något litet af dess öppna och dock kritiska blick för samtidens kultur, ar dess förmåza acc ingjuta en ofvertygelse och att otö uttala densamma, tillegna vi oss som en gäfva af detta lilla universitet, och till gengäld för denna gå fva skänka vi detsamma vår varmaste och rens illgifvenhet. Se der orsaken, hvarför den ene at oss undertecknade mottager namnet ,,Lundensare,, som en hederstitel. Hedaktörerna af tidningen Kalmar.