länge och beslöt slutligen att — tala med er. Enlist min åsigt har Assja rätt: Det bäst a resa härifrån. Jag skulle ha fört bort henne redan i dag, om icke en tanke återhållit mig. Kanske — — behagar min syster er? Om detta är fallet, hvarför skulle jag då föra bort henne? Då beslöt jag att åsidosätta hvarje falsk blygsel. Dessutom har jag sjelf tyckt mig se — — och jag beslöt — att af er sjelt få höra — — —. Den stackars Gagin var helt förvirrad. — Förlåt mig, tiilade han, — jag är alldeles oerfaren i dylika saker. Jag fattade hans hand. — Ni vill veta, sade jag med fast röst, — om er syster behagar mig? — Ja, hon behagar 1 ig. — Gagin betraktade mig — Men, afbröt han stammande, — vill ni gifta er med henne? — Hur kan ni nu fordra ett svar på den frågan? Betänk, kan jag väl nu — — — Jag vet, jag vet, afbröt Gagin mig. — Jag har ingen rättighet att begära ett svar at er, och min fi sande. Men hvad skulle jag göra? bör ej leka med elden. Ni känner iute Assja; det skulle vara möjligt att hon sjuknade, flydde eller föreslog er ett möte. En annan skulle förstå att dölja allt och afvakta tillfället, — men inte kon. Detta är hennes första kärlek, — och det är just det svåra. Om ni hade sett henne, då hon i dag gråtande låg i mina armar, så skulle ni förstå mina farhågor. (Forts.)