oroade mig ej, oaktadt hon mot aftonen hade en lindrig feber. I dag väckte vår värdinna mig klockan två på morgonen. — Kom, sade hon, — in till er syster; hon mår inte bra. — Jag skyndade till Assja och fann henne fullt kl lädd, gråtande och febersjuk. — Hvad fattas dig? frågade jag, — är du sjuk? Hon kastade sig i mina armar och bad att jag skulle föra bort henne så fort som möjligt, om jag ville att hon skulle behålla hfvet. — Jag begrep ingenting och sökte lugna henne, men hennes smyfmingar tilltogo, och plötsligt, under dessa snyftningar, erfor jag — — med ett ord — jag erfor att hon älskar er. Jag försäkrar er att vi båda, såsom förständiga min, ej kunna föreställa oss hur djupt hon känner, och med hvilken otrolig nältighet denna känsla yttrar sig hos henne; den har utbrutit lika så oväntadt som en åskby. Ni är en ganska älskvärd person, tortfor Gagin, men likväl måste jag tillsta, att jag inte begriper hvarför hon har fö skat sig i er. Ilon påstår att hon älskat er ailtsedan den första gången hon såg er. r grät hon äfven nyligen, då hon bedyrade att hon ej ville äska någon annan än mig. Hon tror sig vara försmådd af er, och tror att ni kånner hennes härkomst; hon frågade mig om jag hade omtalat hennes lefnadshistoria för er, — jag förnekade det naturligtvis, men det är förvånande hvad hon är skarpsynt. Hon önskar blott en sak, — att genast komma bort härifrån. Jag salt hos henne ända till morgonen; hon har fått mitt hedersord, att vi redan i morgon skola resa härifrån, — och först då somnade hon. Jag funderade