— Är det något svar? frågade gossen. — Säg: Ja, svarade jag, och gossen skyndade bort. XIV. Då jag uppnå ått mitt rum, satte jag mig soffan och försjönk i tankar. Mitt hjerta klappade häftigt. Jag genomläste Assjas biljett några gånger och såg på klockan, huxilken ej ännu var tolf. Dörren öppnades och Gagin inträdde. IIans ansigte var sorgset. Han fattade min hand, tryckte den starkt och tycktes vara mycket upprörd. — Hvad fattas er? frågade jag. Gagin tog en stol och satte sig midt emoc mig. — För fyra dagar sedan, började han med ett tvunget leende, — satte jag er i försåning genom min berättelse; i dag skall jag ännu mera. Med en annan s tvis inte handlat så — Öppet. — och min vän, inte sannt mig nu: Min syster Assja är förälskad i er. Jag spratt till och sprang upp. — Er sys ster, säger ni — — — Ja, ja, afbröt Gagin. — Jag säger er att hon har förlorat lörs:ändet och skall äfven göra mig förryckt. Lyckligtvis kan hon ej ljuga, och hon hyser förtroende till mig. Ack, hvilken själ hes den ilickan! Men hon skall bestämdt göra sig olycklig! — Ni misstar er väl, anmärkte jag. — Nej. I går låg hon nästan heia dagen, åt ingentirg, men beklagade sig ej öfver något. — — Uon klagar åldrig. Jag