Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1869, sida 2

mande förslager angående trossaker, kyrkolisciplinen, de religiösa ordnarne och den orientaliska kyrkan. Hvartdera utskottet skall bestå af 24 medlemmar. Enligt en korrespondent till ,,Times, skulle valen förrättas efter nationer och på så sätt, att i hvarje utskott skulle Italien vara representeradt af tre biskopar; Frankrike, Spanien, Nord-Amerika och Syd-Amerika af två biskopar hvartdera; Österrike, Ungern, Böhmen, Bayern, Preussen, Polen, Schweiz, Belgien, England, Irland, Indien, Asien och Australien af en biskop hvartdera. Man i Rom högst intresserad af, huru de särskilda nationernas biskopar skulle välja sina representanter. En korrespondent till ,, Morning Heraldberättar, att påfven under en audiens till en af de italienska kyrkofurstarne förklarat, det han icke ville bringa ,,ofelbarhetsfrågan på tapeten, samt att han för sin del icke hade något emot, att denna fråga , fortfarande fivge hvila. Men i en punkt väntade han, att kyrkoförsamlingen skulle ställa sig på hans sida, nemligen i afseende på de i syllabus uttalade grundsatserna. Den berömde bildhuggaren Pietro Tenerani — generaldirektör för de påfliga gallerierna och musåerna, äfvensom för konstsamlingarne på kapitoliet. samt president för den påfliga akademien för de sköna konsterna — har den 13 dennes efter en långvarig sjukdom aflidit i en ålder af 72 år. SPANIEN. Från flera större städer — Granada, Cordova, Guadalajara, Santander, Orense, m. fl. — ha petitioner med talrika underskrifter ingått till cortes om hertigens af Montpensier väljande till konung. k. d. finansministern Salvernå har blifvit farligt sårad af ett dolkstygn. Den brottsliga gerningen, föranledd af enskild hämnd, är föröfvad at en s. d. tjensteman D — — — —— — — — A3 i finansministeren, hvilken, under det Salverna var finansminister, blef afsatt från sin tjenst. Under den ofta omnämnda diskussionen i cortes angående kronjuvelernas förskingring yttrade Rios Rosas, som tillhör ,Unione liberale, följande: I det jag deltager i denna debatt, är jag genomtrangd af en djup känsla utat bedrötvelse; mina ner och jag skola hvarken votera för eller emot utskottets förslag, vi skola athålla oss från omröstningen. Konungarne och dynastierna hafva ett ansvar, som icke är skrifvet i någon lag, ett stort, ofantligt, förskräckligt och blodigt ans:ar, det nämligen, som revolutianerna ställa dem till räkenskap för under de stora politiska kriserna. Då en dynasti ställer sig i motsats till den nation, som den regerar, så måste denna dynasti oundvikligen och nödvändigt falla, huru än denna nations styrelseform, politiska ställning och civilisation måtte vara. Men utom denna ansvarighet för revolutionerna — och hvars rättvisa jag erkänner i Septemberrevolutionen — äro konungarne oantastliga, vare sig under deras regering eller efteråt. Sådan är den konstitutionella principen. Och om denna princip är riktig, hvarföre har då finansministern väckt denna fråga? Han har anklagat två kungliga personer utan att hafva rättighet dertill. Septemberrevolutionen har af dessa personer fordrat det enda ansvar, som kunde och borde framställas; finansministerns anfall kan icke hafva annat resultat än att återställa de andes prestige, i det han omgifver dem med yrglorian. Härigenom nedsättes denna för8 ing, som redan förut är anfäktad af så mänga tiender; härigenom förringas cortes moraliska anscende. Septemberrevolutionen har, i mina ögon, varit en relativt stor välgerning; revolutionernas värsta är kontrarevelutionen, restaurationen, och i det jag förklarar, det vi äro inkompetenta i den fråga, som af finansministern blitvit väckt, skola ban och kans vänner alltid sinna oss bestämda för att motsätta oss hvarje restauration af denna eländiga gren af den familj, som nyligen blifvi fördrifven, och som nu sökt en fristad på andra sidan Pyreneerna.