Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1869, sida 2

julbocken gick fram till henne och ville ta henne i samn. Då flydde hon undan, men ryckte ena korgen från sulingen och satte den på bordet. — Gif julbocken litet bröd — ty kanske är han hungrig — bad Alfred. — Ja, det kan hända, anmärkte Hans, — men si, fryser, det gör han då inte. Julbocken satte ifrån sig sin återstående korg, gjorde några väldiga skutt och lemnade åter salen. Nu gällde det att öppna paketerna i korgarne. Till Hans, ,till den ostyrige Sven, ,till den flitige Alfred, till syster Emma, tilll lilla syster, till Pappas till Mamma — så lydde utanskrifterna, hvaraf åtskilliga åtföljdes af mer eller mindre sinnrika verser, i bunden och obunden stil. Så hade Hans skrifvit till Ida: En präktig fästman får du här, Som du bör alltid hålla kär. När Ida nyfiken öppnade paketet, så mötte hennes öga en — sotarmurre. Men Sven hade hämnat Ida; han hade skrifvit en vers: Här får du, Hans, det du behöfver bäst, När jag är ryttare och du är häst. När Hans öppnade det långa, runda paketet, så låg deri — ett ridspö. — Hvad betyder detta? frågade Pappa, och höll i handen ett väl inlagdt paket, försedt med många sigiller. Hör hvad som här står skrifvet: Denna julklapp skall den ha, som gissar rätt på hvad den är. Har ingen gissat rätt, skall julbocken ha honom. Nu blef det ett funderande af alla krafter: