Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1869, sida 2

och Anna och Anders in från köket för att deltaga i dansen. De tre tjenarne återvände dock snart till sitt, och så talade Anders sakta till Anna: — Tror du verkligen att han kommer bem i qväll? — Tyst, svarade Anna, han är ju redan bär, vet jag. Jag smög mig just med houom upp i gästrummet, der han håller på att klä sig. — Det var väl det, anmärkte Anders, ty eljest vet jag aldrig huru det gått med mamsell Emma på längden. Det måtte ej vara roligt att inte ha sett sin fästman på ett helt år och att ej på flera månader ha hört något af honom. — Nej, si aldrig ville jag vara förlofvad med en sjöman, genmälte Anna; det är ju detsamma som att inte ha någon fästman alls, och det ville jag ej vara med om. Gamla Greta inföll nu: — Åh, jag tänker att du toge nog hvem du kunde få Men i alla fall skall ju herr Gustaf lemna sjön och öfvertaga sin faders gård, sedan gamle herrn börjat tröttna vid bråket, och unge herrn har väl fått nog af sjön, tänker jag. Fästmön bar väl ock något att säga, och har inte Emma — den gamla kom sig aldrig rätt för med att säga ,mamsell — den makten öfver honom så må han resa så långt pepparn växer Jag tycker i alla fall att flickan är alldeles för god för min käre herr Gustaf. — Det är emedan Greta är partisk anmärkte Anders, eftersom hon skämt bor mamsell Emma alltifrån barndomen, och de andre barnen med för resten. Mer herr Gustaf är en rigtigt bra karl, säge jag, ty honom känner jag.