Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1869, sida 1

AAAA33 et för allmänna kärangelägenheter och det ökade behofsom vet hos allmänheten af inbördes Jod meddelanden, vare sig det gäller ut ålbyte af meningar eller af varor, under derrättelser om sammanträden eller ges. om familjetilldragelser, lyckönsknin) gar eller sorgeqväden, allt gör tidningarne till allmänhetens egendom, och allt syftar derhän att göra tidDe ningens utgifvare mer och mer till av sallmänhetens tjenare. Och något högre kall kan han 2 scke ega. Detgifves nemligen knappt någon högre uppgift, än att tjena sina medmenniskor med sina Krafters medverkan till deras välfärd, med sina insigter till deras uppl ning, med sin håg och goda vilja till deras väckelse och uppmuntran, samt till varning och näpsande af ondska och oförrätt. Så är detta tjenareskap ett på en 1. gång ansvarsfullt och ärofullt kall. Och ju högre vi sjelfve uppskatta Eldet, desto högre måste vi ställa fordringarne på oss sjellva. Att vilja ega makt och inflytande utan motsvarande förpligtelser, det är anspråk, som vår tid tillbakavisar. Och väl att den det gör. Men in mera vi fullgöra af de sednare, desto mera skola vi vinna af de förra, och skola få det i högre grad, ju mindre vi sjelfve pocka derpå. Böra och kunna vi alltmera tillegna oss förmågan att uppfylla de moraliska anspråken på en tidnings redaktion — hvilka ej kunna vara nog stränga — så f ligga andra fordringar, som kunna drifvas för längt. Må . cen jemför de svenska sltidningarne med de mäktiga ländernas blad, hvilka ega millioner till sitt förfogande, och tycker att man äfven hos oss borde ga en liknande press. Det är i sanning förmycket begärdt, och vi tycka ej att påstå, att Sveriges tidningar, i förhållande till sina tillgångar, åstadkomma mera, men icke mindre, än de stora nationernas press. Det kända uttrycket man vill hafva engelska varor, men till svenska priser: — väller icke minst i fråga om tidningurne. Den svenska pressens arbetsfält är ofantligt stort. Så måste den hafva ett vaket och uppmärksamt öga för hela utlandets vigtigare tilldragelser, emedan den bildade svenska allmänheten vill veta hvad som föregår i verlden. Derfore måste äfven en tidning ega telegrammer och korrespondenter från utlandet. Så måste vi följa noga med allt hvad som försiggår inom värt eget land. Framförallt måste vi springa i kapp om att uppsnappa allt hvad som passerar inom vår egen och närmaste ort. Vidare måste en tidning af någon omfattning följa med och omtala hvad som tilldrager på vetenskapens, konstens, litteraturens, handelns, industriens och jordbrukets områden. Så böra vi franförallt följa med vårt lands lagstiftning och redogöra för riksdagars och de lokala representantförsamlingarnes förhandlingar. Och slutligen måste vi förstå allt detta, antingen vi göra det eller j. För en och hyar är den sak, om ligger honom om hjertat, den vigtigaste af alla, hvilken han förklarar det vara tidningsutgifvarens hilkorliga skyldighet att taga den närmaste kännedom om, och d öfver fälla sitt eget omdöme. i mäste vi hafva våra ledande artiklar nom alla möjliga områden af det menskliga vetandet. Genom en stor tillgång på medwhetande krafter och en god arbetsördelning låter sig allt detta viserigen göra, men dertill fordras Påydligare tillgångar än de, hivaröfver Sveriges tidningar ännu förfoga. Den välvilja, hvarmed vi alltid blifvit omfattade af vår isare, skall, hoppas vi, fortfarande komma oss ill del, och vilja vi troget bemöda ss att icke förverka ett vannet. lyrbart förtroende. Några andra löften hafva vi i detta all cj att gifva, än att fullsölja vår ittills beträdda bana, utvecklande ss både till innehåll och utrymme