Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1869, sida 3

Riandalle ämnen. Heldeins madonna i Dresden har befunnits ara en kopia, enligt hvad en känd korrespondent 1 Dagligt Allehanda berättar. Han anför härom ljande Vi vilja ännu en gång genomrandra en af kaitne (i Dresdener-galleriet). Der hänger Holbeins erömda Madonna, don, som genom sin plats och enom sin skönhet så ofta jemföres med den Six-: nska Madonnan. I Den kallas vanligen ,Madonna des Baselerrgermeister Meiers, emedan denne värdige man h hans familj är framställd knäböjande fram:ör lndonnan. — Hon har haft ett tungt öde i somvar, denna Holbeinska madonna. I Darmstadt nnes i en tysk turstinnas privatego en re on f IIolbeins madonna; men man har ej rätt retat, m det är ett original eller en kopia, hvaremot et aldrig sallit någon in att betvifla äktheten af tresdenerexemplaret, som Steinla derför också lade ill grund för sitt kopparstick, ett berömdt mästererk, som du, min läsare, kan se bland de i Stockolms Nationalmuseum exponerade gravyrerna, på avyrsalens bakvägg. Man har ej vetat, sade ac: ty det darmstadtska exemplaret var mycket jigangligt, och få hade sett det. Nu i sommar r jemte den internationella konstexpositionen i nelen äfven en annan, som omfattade gamla mästerverk, och bland dessa befann sig larmstadterexemplaret. Och nu förklarade alla, som hade ögon att se med, nästan med en mun. ut darmstadterexemplaret var äkta och dresdenerpxemplaret ej engång en original-repetition från mästarens egen hand, utan helt enkelt — en kopia. Ixsklands efter Waagens död mest framstående tafiekännare, Mindler, som jag träffade i Wien. sade sig ej hysa ringaste tvifvel om saken. Men en annan och roligare sak rörande samma tafia var det jag egentligen ville berätta såsom exempel på huru lärda funderingar kunna komma på skam, när de äro kammarlärda ,,Stubengelehrv, som tyskarne kalla det. Ni känner måbända ej bistorien om, huru den franska prinsregenten en gång roade sig med att för vetenskapsakademien framlägga den frågan, huru man skulle förklara det allmänt kända faktum, att när man fyller ett ir) till randen med vatten och sedan släpper en uti vat:net, så flyter vattnet ej öfver randen. De lärda besvarade srågan på olika sätt: en het, vetenskaplig strid uppstod om anledningen till detta märkvärdiga faktum, tills prinsen sjelf erbjöd sig att frågan. Han lät ett kärl, fyldt med vatten, i n i salen och bjöd de lärda sörsöka släppa fisken uti. De försökte — men vattnet slogs alltid ut öfver golfvet; det allmänt kända faktum var endast ett prof, som prinsen hade förelagt de lärdas opraktiskhet. Nå väl, någonting liknande har egt rum med Holbeins madonra i Dresden: såvida jag ej alldeles missminner mig, ar det Ludvig Tieck, den berömde skalden, som först kom upp med den kuriösa meningen, att taflan skulle föreställa madonnan hållande i sina armar ett af Meiers barn, som var sjukt, hvaremot det andra nakna barnet, som står på golfvet i familjens krets, skulle vara Jesusbarnet, som madonnan satt ifrån sig. Denna orimliga hypotes, som ätven är begagnad i underskriften till Steinlas kopparstick, har endast den anledning, att man funnit ett sjukt uttryck i det af madonnan burna barnets ansigte. Och nu skrefs det en helt liten litteratur för och emot; man förklarade saken på olika sätt, men ingen tänkte på att gå till Darmstadt och se på den andra madonnan nu, då man sett den, visar det sig, att barnet : denna madonnagrupp är fullkomligen friskt, at alltså endast dresdenerkopians mästares hand ästad. kommit det sjukliga uttrycket, hvarigenom genas hela den besynnerliga bypotesen förföll, som hade den aldrig varit till. En larad klippare. ,Öresunds-Posten berättar: För någon tid sedan berättades, att ett pa! tyskar reste omkring på landsbygden här i trak ten för att köpa här af fruntimren, hvilka, för at så mycket lättare förmås att låta beröfva sig er af sina skönaste prydnader. undfägnades med d mest otroliga historier. Förmodligen för att större skala bedritva denna egendomliga rörelse hade en af dessa ,.detstora fäderneslandets klipp ska söner på sin affärsresa härifrån staden tagi med sig ett par biträden, bestående af tvenne f. c militärer, hvilka, som bekant, alltid på det täck könet utöfvat en imponerande verkan och sälla förgäfves användt sin öfvertalningsförmåga. Seda tysken i åtskilliga riktningar genomrest provinoch derunder, jemte sitt sällskap, inbergat en ick obetydlig skörd lockar i alla möjliga nyanse gjorde han häromdagen under sin ,Geschäftsreise ett besök i en bondstuga ett stycke norr om Kr stianstad. Efter en blick på mor i huset, und hvars les han upptäckte en riktig skog : har, bi de han underhandla med henne och ö vertalade henne att låta afklippa sin tjocka flät ssom snart hvilade jemte det öfriga hårförrådet ans väska, hvaremot qvinnan erhöll 50 öre. Rö ssom det är, kommer emellertid mannen hem fr sitt arbete. ,Ih, kors så du ser ut, Bengta! t