Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1869, sida 3

står det romarne icke bruka göra motstånd mot tjufvar, som angripa dem med dragen dolk, icke af fruktan för att bli öfvermannade af dessa, utan derför att man har det värsta att vänta, om man försvarar ig. Om man råkar att såra sin angripare, häktas man och anklagas i lyckligaste fall för att man utan tillåtelse begagnat vapen, men om tjufven tillhör något religiöst brödraskap eller är befryndad med polisen, så får tilldragelsen en politisk anstrykning, och man nödgas gå ur fängelset i landslyktDet tålamod, hvarmed romarne så länge lördragit ett dylikt oefterrättlighetstillständ., kall man kanske anse exemplariskt. För rår del tro vi dock att detta vore att göra en dygd af den härda nödvändigheten. bels har den usla päfliga styrelsen hast de franska bajonetterna att stödja sig på och dels tyckes det som folket vore så upt sjunket, att det saknar mod och lust ill ett befrielseförsök. Vestergötlands Fornminnesförenings tidskrift. Första häftet, utgifvare: Clacs Johan Ljungström. Lund, Berlingska boktryckeriet. 1869. Vestergötlands fornminnen. Anteckningar af Hilder Verner. Stockholm, Sigfrid Flodins förlag. 1869. Huru lifligt intresset för vår kulturhistoria, våra fornminnen, folklifvet, sägner och folkvisor i vårt gamla land blifvit på sednare tider, finner man af de fornminnesföreningar, som uppstå och verka med beömvärdt nit, äfvensom af de euskilta fortare, som arbeta på detta område. SerIta delar af Vestergötland ha redan haft detta intrelse att tacka för noggranna och ika skildringar, och vi äro nu i tillälle att anbefalla åt våra läsare uti de e häften, hvilkas titlar läsas här ofav, nya bidrag till kännedomen af denna provins, både hvad forntid och nutid betar. Att, Vestergötlands Fornminnesföridskrift skall ha mycket att medar man all anledning att antaga, öma af det första innehållsrika häftet. Man finner der intressanta skildringar af , Skara Hus eller Slott, af, Tingshög m. m. vid Göthbala, och af det ,på nedersta bergsklefvan ar Kinnekulles södra sida belägna Gumalla at lektor J. V. Carl . Vidare finnas beskrifningar på i ora fornsaker, taallmogen och återfinnas i fornkan, men sällan eller ock aldrig förekomma i svenska skriftspråket, uppaf C. J. Ljungström, ett par sägner, ritning på en fruntimmersdrägt från p, begagnad först på 1780-talet, äfvensom en på den fordom så mycket brukade s. k. ,snippaskålen, afskrifter uta tio märkliga ,permebref samt ätskilligs folkvisor, de flesta varianter af förut be kanta. I hr Verners lilla arbete förekomma några ortbeskrifningar, hvari ställenas hi storiska märkvärdigheter framhålias, någrkorta meddelanden om klädesdrägter, bröl lop, barndop och begrafningar samt d vidskepliga bruken hos folket i Vestergöt land. Folksagor, folksägner, folkvisor oc! entor upptaga dock den större delen a det lilla häftet. Vi kunna ej säga at dessa äro, iallmänhet, väl valda, då mång: deles icke äro specitikt vestgötska, utar förekomma i många svenska landskap oci ha genom uppteckningar blifvit allmän anta. Vidare finnes en kort förteck ning på ord, som förekomma i Vestergöt gespråk. 4