Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1869, sida 3

Vid grafvens rand. Julen n djens tid för de flesta; dock fiunas de. a dessa hösgtidsdagar endast utzöra I ar i de sjettrar. som fästa dem vid ett valtullt lif, och hvilkas enda jordiska hopp är — — gratven. Man kan hysa medlidande med en sjelfrörvållad nöd, men hvad skall man då känna för en nöd, som är den enda skör af ett lif, egnadt åt försakelsen, gndsfruktan och ett rastlöst arbete? Det är en nöd af sistnärenda art, m slutligen tramtvinget en blygsam klagan från bördan dignad, olyckligs läppar. nes en dvinna af medelklasj rastlös och modig var det vapen, r höll nöden utan krafter uttömda, en en följd af öfveran-1 g inge sjettrat henne vid nksängen, och endast en lifsfarlig op tion kan I möjligen rycka henne undan döden. På sitt torser kämpar hon mot sjukdomens marter, 2 ken julqväll i denna hydda, ifall den arma ej innan dess dukat under! j, ännu aldrig har den blygsamma, verkliga nöden klagat lörgatves. I alla, som ommen för en likes nöd, gifven en skäri, om än aldrig så ringa; det är den bästa julklapp I kunnen bortskänka, ity den skall framlocka den innerligaste tacksamLets tårar och sprida ett glädjeskimmer öfver den arma martyrens möjligen sista julhelg! Ett intyg från en aktad läkare härstädes, hvil Ä bestyrker sanningen af ofranståendehar bli Men 1 vit fe ktionen at Handelstidningen, och de, som ömma för det sjuka fruntimrets nöd, torde godhetskullt lena bidrag i D. F. Bonniers boklåda, hvarefter redogörelse skall meddelas i Göteborgs Handelstidning.