Dagens post. ÖSTERRIKE. Redan nnder de förra ministerkriserna — särskildt åren 1S64 och 1867 — ar kejsar Frans Josef följt taktiken att rådgöra med statsmän utanför sin tyska hufvudstad, samt att således förlägga afsörandet till Pesth eller Prag. Sedan den 16 dennes bar han uppehållit sig i Ofen och har, efter hvad som meddelas till wienska tidningar, haft många och långa samtal med den ungerske ministerpresidenten Andrassy. Den 18 på middagen egde en ministerkonferens rum på slottet i Ofen under Pleners ordförandeskap. Hvad der föregått, är emellertid ännu obekant, men minstone , Neue freie Presse är af den. ten, att ett beslut blifvit fattadt. Åtilliga korrespondenser till nämnde tidng uttrycka förhoppningen, att ministerkrisen, trots alla motsatta rykten, skall sluta med en lysande seger för författningspartiet, samt de annorlunda sinnade ministrarnes afgång, hvarefter kabinettetskulle kompletteras med författningstrogna män. En sådan vändning är visserligen ej omöjlig, men den är icke sannolik, enär regeringen derigenom skulle öka situationens svårigheter genom att afslå alla utjemningsförsök. Neue treie Presse är — väl att märka — inrikesministern Giskras organ; emellertid meddelar nämnde tidning om ministerkrisen följande: Grefve Taafse (ministerpresident) reste den 17 dennes till Ofen i hopp om att bringa krisen till en utgång, som vore gynnsam för utjemningen, men fann till sin stora förvåning kejsaren på förhand vara emot hans argumentation. Taaffe inlemnade då sin afskedsansökan, som kejren äfven mottog ,tills vidare. Till följe deraf deltog icke Taatfe i ministerrådet den 18. Ett rykte har påstått, att Andrassy ställt sig på författningspartiets sida och, enär kejsaren hyser stort förtroende till den ungerske ministerpresidentens politiska blick, hade han ingått på hans åsigter. Korrespondenten tillägger till slutet, att denna nya vändning f. n. endast synes hafva drabbat Taaffe, som är en temligen obetydlig personlighet, men att den äfven skulle komma att angå rikskanslern Beust, som icke direkt har att göra med ministerkrisen i Vest-Öste rrike, men som icke destomindre är den, från hvilken hela utjemningspolitiken utgått. Att likväl icke . Neue freie Presse sjelf fäster synnerligt förtroende till dessa meddelanden från Pesth, framgår af den omständigheten, att tidningen den 18 meddelar, att det ,,sednaste försigtiga försöket att sätta greive Andrassy i Beusts ställe som rikskansler har strandat. Emeliertid har kejsaren d. 19 återvändt till Wien. Straxt cker hans ankomst dit iulemnade — utom Taaffe — Potocki och Berger sina afskedsansökningar. Som man if ett telegram erfarit, li r kejsaren icke snart fatta beslut i frågan, hvilken i hvarje fall icke lärer röra Beust.