Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1869, sida 2

måste lära. Man borde uppfostra mig på nytt, ty jag har blifvit mycket illa appfostrad. Jag kan inte spela piano, kan inte teckna och syr illa. Jag har inga talanger, man måste ha mycket tråkigt i mitt sällskap. — Ni är orättvis mot er sjelf, svarade jag. — Ni har läst mycket, är bildad, och med ert förstånd — — — Har jag förstånd? frågade hon med en så naiv nyfikenhet, att jag nödgades le Hon log ej ens. — Broder, har jag förstånd? fråg sade hon Gagin. Han svarade ej, utan fortfor med sitt arbete, bytte beständigt om penslar och tycktes döf för allt omkring sig. — Ibland vet jag icke hvad som rör sig i mitt hufvud, fortfor Assja raed samma tankfalla uttryck. — Stundom fruktar g nästan för mig sjelf. Ack, jag ville å gerna — -— Men är det då sant, att qvinnor icke böra läsa mycket? Mpcket är ej nödvändigt, men — — Säg mig hvad jag bör läsa. Säg mig hvad jag bör göra. Jag skall göra allt hvad ni säger till mig, tillade hon och vände sig med oskuldsfull förtrolighet till mig. Jag kunde ej genast svara något. —Men tiden skall xanske synas er lång med mig? fortfor hon. — Hur kan ni tro det? — Då tackar jag er! Men jag trodde att det skulle trötta er. Och hennes lilla, varma hand tryckte min. — N. ropade Gagin i detta ögonblick, — är denna bakgrund inte för mörk? Jag gick fram till honom. Assja steg upp och atlägsnade sig. (Forts.) .