Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1869, sida 3

för grost, så att det väcker förargelse, och ej så fint heller, att ingen märker att det är en puff. H Ett någorlunda ovanligt sätt, som nog ingen begagnat förut, tyckes vara att säga ifrån rent ut hvad man håller på med, så att der ej kan vara något misstag derom, och säga det på ett beskedligt sätt. att ingen blifver ond. Jag vill derföre i allra största beskedlighet bedja att få puffa litet för det första häftet, som innebåller något om vår jernhandel. Det andra häftet innehåller endast erkändt skräp, så att det säljer sig nog. Om man ej med lämpliga medel skaffar sig afsittning för sin tillverkning (liksom en annan -idkare), så kostar det för mycket här i landet att gifva ut något, såvida men ej nöjer sig att hoppa öfver allting allvarligt, och vara endast ,, kåsör. (Mont Dieu quel mot! Jag har visat det för en fransman, och förklarat betydelsen. Ni skulle ha sett hans min). Som jag dock har ganska mycket verkligen allvarligt att säga mina landsmän, innan jag anser mig hatva fullgjort det uppdrag man lemnat mig, måste jag på ett eller annat sätt sjelf skaffa mig mina arbeten spridning, ty det strider mot mina åsigter att begära hjelp. Och, hör nu, mitt herrskap, det der häftet är verkligen ganska roligt, äfven för tolk, som ej gerna sysselsätta sig med allvarsamma frågor. — Jag har igenom det och der finnes verklig humor på sina ställen. Der skiljes ej nog skarpt på allvar och ekämt; det riktigaste vore visserligen att vara så sur som möjligt, när man menar allvar, och håller på med verkligt arbete, men det är omöjligt när man är glad sjelf, och arbetet gladt, och lifvet gladt, och hela verlden lyser af glädje på alla håll. Och hvad är det värdt att göra sig till och se förnumstiger ut? Jag har försökt, men det vill ej gå; utan nu kommer der skämt och allvar om hrartannat, allt efter olika lynne för tillfället, och detta gifver en anstrykning af sjelfsvåld åt mina skrifter: än öfvermod, än bitterhet, n välvilja, än elakhet, än hvad som helst annat; nen gilver dem också ett drag at lefnadsfriskhet och förtröstansfullhet, som ej kunnat äterhällas, utan lysa igenom överallt. (20 051) IIerman Annerstedt.