Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1869, sida 2

och Gagin log åter med sitt milda le ende. Jag tryckte kraftigt hans hand. — Så stå nu sakerna, fortfor Gagin, — men jag har dock mina svårigheter mer henne. En verklig eldbrand den flickan Ilitintills bar ingen behagat henne, mer ve, om hon en gäng förälskar sig. Iblanc vet jag ej hvad jag skall ta mig till med henne. Nyligen föll det henne in att före brå mig, att jag hade blifvit kallare mot henne, ehuru hon älskar endast mig, och under hela sin lefnad endast skall älska mig: — — Och hur hon snyftade dervid — — — Säledes var det på detta sätt, sade jag till mig sjelf och bet mig i läppen. en säg mig, frågade jag Gagin, — vi nu en gång öppvat våra hjertan för hvarandra, — skulle verkligen ingen hafva behagat he I Petersburg har hon dock sett älskvärda unga män? ust dessa behaga henne alldeles icke. Nej, Assja måste ha en hjelte, en ovanlig menniska, eller en malerisk herde en bergsklyfta. Men nog nu med prat, ag har uppehållit er, tillade han och steg ipp. — Lör på, sade jag: — låt oss gå em till er, jag vill inte ännu gå hem till nig. — Och ert arbete? Jag svarade ingenting; Gagin log godnodigt, och vi återvände til L. Då jag blef det bekanta vinberget och det. vita buset på höjden, blef jag helt varm ch vek om hjertat, likasom hade någon rupit balsam derpå. Jag kände mig lät:d efter Gagins berättelsc. ö