Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1869, sida 3

tor Spiritus, som tillkännager, att spetsen af processionen ändtigen hunnit stora portiken och inträdt i temp stånd skymtade påfliga kru ; sångare och påfvens prester i lysande lrägter. Efter dem följde abboter, biskopar, erkebi primater, patriarker och kard matorer och ,,konser vatorer!, påslig ot samt påfo sjelf, följd af kongregationernas styresmän, ordensgeneralerna och konciliets ombetsmän. Konciliets ledamöter gingo parvis, men hvar och en hade vid sin sida en presterlig adjutant, hans ,assessor. Processionen upptog inemot en timme. De leste biskoparne voro klädda i hvitt silke med guldborder: men i ett halit dussin fall bröts denna ensormighet af andra färser, som buros af prelaterna från Österlanden. Några af biskoparne voro högvuxna sköna män eller gubbar; andra voro deremo: så li iska, att de knappt kunde secs i processionen. De flesta voro utan skägg; men en del af Österlandets representanter buro kolossala sådana. Välsju-tiondedela hade håret försilfradt af åldern. Församlingen i sin helhet tog sig vördnadsbjudande ut. Påfven sjelf hade det hjertliga, välvilliga anletsnttryck, som man ser i hans fotografier. Några af åskådarne knäböjde, då han passerade förbi. UIynmen Veni Creator Spiritus sjöngs med långa pauser mellan verserna, så länge tåget fortgick. Första och sista verserna sparades, tills påfven hunnit till hufvudaltaret, på hvilket sakramentet var framstäldt. Då började den egentligen religiösa öppingsceromonien. Hans helighet gjorde vid altaret en bön, i hvilken han nedkallade Guds beskydd och den helige andes närvaro öfver församlingen. Mötets ledamöter begåfvo sig derefter till öfverläggningssalen och intogo sina platser. Päfven bigtade för det heliga ko legiets kardinaldiakon. som derefter förrättade ,den obefläckade aflelsens messa. r denna var öfver, intog påfven sitt högite, klädd i full ornat, och mötets ledamöter, framträdande en och en med sin mitra i hand, gingo till tronen och hyllade honom, kardinalerna, i det de kysste påfrens hand, erkebiskoparne och biskoparne hans högra knä och abboterna hans fot. Nu uppsteg påfven och höll, medan all undra knäböjde, en bön, som ånyo påkalade den helige andes ingifvelse. Prelaterna svarade amen. Sedan litanian och några höner till den nelige ande sjungits, ropade ceremonipresekten med hög röst: Exeant omnes, qui ocum non habent in concilio! (Må hvar och en, som ej har plats i konciliet, afägsna sig!) Den 8 Dec. 1569. Vid mötets sessioner kommer att tillgå på följande sätt: De dekreter, som på förhand enligt påfvens vilja blifvit redigerade, komma att uppläsas från en tribun, hvarster mötets ledamöter tillfrågas, om de bifala det upplästa dekretet. Derefter gå jenstemän från man till man och uppsamla deras vota, som gifvas med orden Placent eller Non Placent. Kardinalerna, atriarkerna o. s. v. afgifva sina röster sittande och med mitran på hufvudet; aboterna, kongregationernas foreständare och ordensgeneralerna göra detsamma stående, ned obetäckt hufvud, efter en knåböjning för påfven. Sedan voteringssedlarne samlats, aflemnas de till påfven, som, om bifallet varit enhälligt, tilkännager detta och i annat fall uppgitver antalet af nej-vota. För diskussion blir således föga eller intet rum, att döma af denna anordning, ehuru den talrika skaran af officiella ,,rapnas antyda, att fiderna skola fi bety svängrum för uttalandet af sina meningar. I den allokation påfven hållit till mötet förekommer ingenting avnat än hvad man väntat, nämligen frambållandet af mötets nödvändighet i och för bekämpandet af den orda tiden, som angriper våldsammare än någonsin Kristi kyrka. Talet slutade med följande ord: — ,, Såsom 5 Johannes Krysostomus siger: ingenting är starkare än kyrkan — kyrkan är starkare än sjellva himmelen. Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås. IIVilka ord? ,,Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skola icke vara henne öf ägtvigast isk tiduivg.)