we 1 ee — of r of 3 finner sig dock föranledd att förklara ryktena om en ministerkris för osanna. Tidningarne i Wien lemna nu fullständigare berättelser om den i vära telegrammer omtalade stora arbetaredemonstrationen. På den dag, då riksrådet öppnades, — den 13 dennes — började redan srån tidigt på morgonen samla sig arbetare i Josephstädterglacisen, och antalet växte efter hand till en ansenlig folkmassa. T. o. m. från de aflägsnaste delar af staden tillströmmade arbetarne, och kl. 11 f. m. uppgick antalet till öfver 30,000. Ungefär vid den nämnda tiden valdes en deputation, som skulle söka audiens hos ministerpresidenten grefve Taasle och hos inrikesministern Giskra samt öfverlemna en petition, i hvilken det hette, att öfverlemnarne, ,bestämda genom det fasta uppträdandet af de stora folkmassor, som samlat sig vid riksrådets öppnande, bade beslutat att hos ministeren göra framställning om oinskränkt församlingsfrihet, absolut pressfrihet, en för alla lika omedelbar valrätt, m. m. Dessutom skulle deputationen påminna om, att folket fordrade en borgen för freden och friheten, specielt genom afskaflandet af den stående armeen ! och införandet af allmän folkboväpning. Då kanonsaluten hördes efter uppläsandet af kejsarens throntal, ordnade sig arbetarne på glacisen, och deras ledare höllo nu en formlig revy öfver massorna, som bestodo at medlemmar från 12 särskilda föreningar. Den valda deputationen var sammansatt af 12 medlemmar under ledning af socialdemokraten Hartung; men endast tre af dem — hvaribland Hartung — fingo audiens hos grefve Taafte, som vid inträdet frågade om deras begäran. i Då denna var framställd, såsom den i ansökningen var uttalad, anmärkte grefve Taaffe, att en sådan demonstration syntes honom öfverflödig, enär regeringen af sig sjell sträfvade att uppfylla arbetarnes önskningar, för så vidt dessa icke stodo i strid mot lagstiftningen. Efter att nära en timme hafva samtalat med deputationen om arbetarnes fordringar, yttrade grefve Taaffe, att han skulle öfverlemna ansökningen i sin helhet till ministören. Han sade sig dock ännu en gång vilja varna mot sådana demonstrationer, enär regeringsorganernas anseende lätt kunde lida derigenom. Nära kl. half 2 återkom deputationen till exercisplatsen, der arbetarne hade samlats. Hartung talade till massorna, sittande på en af arbetarnes axlar, men kunde ej höras. Derpå ropade en annan af ledarne, Pfeffer: ,,Deputationen har haft audiens hos grefve Taafse. Han lofvade att lemna vår ansökan till Jministören. Detta svar är ej tillfredsställande. Man öfverenskom derefter om ett Ynytt möte på ett annat ställe. Emellertid (kom saken redan den 13 dennes till förhandling i riksrådet. En del medlemmar framställde en interpellation till ministeren, i hvilken det fästades uppmärksamhet på, j att den s. k. ansökningen från arbetarne hvarken till innehåll eller form vore någon I petition, utan snarare ett hotelsebret, i det fordringarne åtsöljdes af den crinran, , att ifall det icke gjordes afseende på de somtalade anspråken under innevarande riksrådssession, vore det möjligt, att folket Åånyo skulle infinna sig, och detta i än större massa, för att tillkännagifva sin ! vilja. Derefter framhölls i interpellationen, att denna demonstration just hade förekommit på den dag, då representationen sammanträdde, hvilket lätt skulle kunnat störa dagens festlighet, skada repressentationens värdighet och kompromettera regeringens anseende. Med anledning häraf I framställdes följande interpellation till ministerpresidenten och inrikesministern: Hvarför har regeringen icke fö förebygga eller förhindra den folkförsamling, som i går förekom på paradplatsen? Hvilket svar har regeringen gifvit, eller ämnar den gifva på de fordringar, som blifvit framställda af den deputation, som var vald i denna solkförsamling? Ministerpresidenten lofvade att framdeles besvara denna interpellation. FRANKRIKE. Utom andra skäl, som påskyndat kejsarens beslut att bilda ett nytt kabinett — 32FA AU wYA457 RR