UTRIKES. TYSKLAND. På den sednaste tiden har den engelska pressen sysselsatt sig mycket med grefve Bismarcks politik. -,,Edinburgh Reviev har i en längre artikel angripit förbundssanslern på ett temligen häftigt sätt och närledt 1866 års krig från grefvens personliga hat och ovilja mot Österrike. En! korrespondent i Berlin har genmält dessa anfall och förnekar först på det bestämdaste, att konungen blifvit förd bakom juset af grefve Bismarck, samt tillägger lervid: ,Det är för de invigda väl bekant, att Venedig var afträdt till Frankrike, innan det år 1866 var lossado ett enda skott, samt att det den 12 Juni samma år — en dag efter kejsar Napoleons bref till Drouyn de Lhuys — blef afslutadt en konvention mellan kabinetten i Wien och Paris, enligt hvilken Frankrike, efter Preussens fulländade nederlag, skulle hafra en skadeersättning — den venstra Rhenstranden. Denna konvention, så fortsätter korrespondenten, var det skäl, som tvingade konung Wilhelm att föra ett för sitt konungarikes fortfarande bestånd oundgängligt krig; ,ban förde i verkligheten ett sjelfförsvarskrig för Tyskland och Preussen. Med anledning af denna förklaring anmärker den engelska ,,Spectator: ,, Man har meddelanden för sig af den beskaffenhet, att de — såvida de äro oriktiga — oförtöfvadt måste motsägas utaf någon af de personligheter, som saken gäller, enär de deruti omtalade data äro af den allrastörsta vigt. På en interpellation i Preussens deputeradekammare angående räkenskaperna öfver exkonung Georgs och exkurfurstens af Hessen seqvestrerade förmögenhet, svarade finansministern, att det skulle bli redogjordt för den del af de seqvestrerade medlen, som — enligt budgeten — utbetalas af statskassan. Deremot förmenade regeringen sig icke vara skyldig att aflägga någon vidare räkenskap, enär användandet af summor för motarbetande af de mot Preussen riktade anfallen (den welfiska pressen) icke egnade sig för offentligheten. Från Braunschweig meddelas, att flertalet af jernvägskommissionens medlemmar uttalat sig för försäljning af de braunschweigska s. atsjernbanorna på det af regeringen föreslagna sättet. Ehuru denna fråga väl knappast i år skall komma till förhandling i landtdagen uti Berlin, har den dock väckt ett visst uppseende, med anledning af dess sammanhang med de depossederade furstarnes ställning, i det exkonungens af Hannover son skall ärsva Braunschweig efter den nuvarande hertigen. Den preussiska pressen har mycket ifrigt motsatt sig de nämnda jernbanornas försäljning. Ett litet efterspel till den ryska Georgsfesten har förekommit i Berlin såsom svar på de smickrande ord. hvarmed kejsar Alexander II hade utnämnt konung Wilhelm till riddare af nämnde ordens 1:sta klass. Då den ryske grefven Nostitz hade inträffat med ordensinsignierna, gaf konungen en galadiner på slottet, vid hvilket tillfälle han tackade för den honom visade stora äran och utbragte ett lefve för ,kejsaren af Ryssland, sin armes sader. Ryske ambassadören i Berlin, baron Oubriel, svarade med ett tal på franska, som slutade sålunda: ,, Man skall med rätta häruti se en ny pant på det ömsesidiga vänskapsbandet mellan de tvenne suveränerna samt deras folk och armer, en pant, som motsvarar de begge ländernas och Europas intressen. ÖSTERRIKE. Om de stridigheter, som förekommit i rileministåren redan före keisarens resa