an tvifvel ha anspråk på presnaste tider gans! kanske i högre under sin natu hunnit hälla jemna steg med de ökade fordringarne. Det ar ett godt förhållande, ty man föster inga anspråk på oförmågan eller svagheten, eller . som man icke Likväl har pressen, i både yitre och inre afseende, gatt mycket framåt. Der man för ett tjugutal bet ydligt, och ad än att pre uto oeklingsg i