Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1869, sida 3

Sven Ersson med 112 röster. — — Högsta domstolens utslag i målet mellan hrr J. J. Dickson, Osc. Dickson och M. Wern mot ösfverjägaren Lind. Detta nu fällda utslag, hvarigenom öfverjägaren Lind blifvit dömd till böter för hans ärekränkande yttranden mot ofvannämnde herrar, lyder i dess helhet sålunda: Kongl. j:ts utslag uppå de besvär, grosshandlanderne James J. Dickson, Oscar Diekson och M. E. Wcera i underdånigbet anfört deröfver att, sedan rådstufvurätten i Umeå, hvarest klaganderne, såsom delegare i Baggböle sågverk, påstått ansvar å öfverjägaren Gustaf Erik Lind för det han, uti en till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län den 17 Juli 1867 afgifven rapport angående i beslag taget, åverkadt virke, emot egarne till Baggböle sågverk framstält beskyllningar, som voro för deras ära, goda namn och medborgerliga anseende i hög grad menliga; hvarjemte klaganderne fordrat godtgörelse för sina kostnader i målet, genom utslag den 30 Mars 1868 sig utlåtit, att som berörda rapport innehöll, bland annat, att då hvarken Baggböle sågverksegare eller Umeå ångsågsbolag velat inköpa det åverkade virket, följde af sig sjelft, att de tycktes hafva detta virke så i sina händer, att de ansågo sig derför kunna bjuda hvad dem godt syntes, det velle säga, de tilltrodde sig att kunna utan den ringaste afgift till K. M:t och kronan tillgodogöra sig allt det inom sjette och sjunde revicren i beslag tagna och troligtvis på deras föranstaltande åverkade virke, uppgående till ej mindre än något öfver tjugotusen sågtimmer, äfvensom att man bade anledning antaga att virkesuppköparne vid detta vattendrag ämnade eller trodde sig kunna erhålla sitt behot af virke sylät genom åverkan, då de hvarken är 1866 eller är 1907 gjort antagliga anbud å utsynade, till försaljning utbjudna skogsefflekter: samt Lind, hvi ken, med anhållan om framställning i ämnet å vederbörlig ort, inlemnat omförmälda rapport till offentlig myndighet, bos hvilken en och hvar, en, ligt gällande Trycktrihetsorduing, vore berättigad att af handlingar taga afskrift, härigenom utspridt skrift, deruti han sökt göra troligt, att Baggböle sågverksegare varit delaktige uti föranstaltaude af åverkan af det år 1567 i sjette och sjunde revicren af förenämnda län nnder beslagsanspråk anhallna virket, uppgående till ett antal af något öfver tjugotusen sågtimmer; alltså och då Lind, hvilken icke sökt förebringa, än mindre, på sätt och i den ordning 16 kap. 13 3 strafflagen medgåtve, åstadkommit bevisning om beskylluingens sanningsenlighet, borde anses hafva beljugit Baggböle sågverksegare, och antagas kunde, att Lind med beskyllningen haft för afsigt att beryhta Baggböle sågverksegare eller draga dem under opinionens strafftdom, men Lind härutinnan antagligen handlat af obetänksamhet, blefve Lind, jemlikt 16 kap. 7 5 sista momentet strafflagen, dömd att, för det ban sålunda i skrift, den han utspridt, beljugit andra genom att af obetävksamhet pådikta dem bestämdt brott, böta trehundra riksdaler, hvarjemte rådstufvurätten förpligtat Lind att, jemlikt 21 kap. 1 S Rättegångsbalken, ersätta sina vederparter lösen för stämningen och protokollen i målet med derå tecknade belopp; så har K. M:ts och rikets Svea hofrätt, der Lind sig besvärat, i utslag den 15 Mars innevarande år sig utlåtit, att emedan, genom hvad af Lind blifvit i afseende å vederparterne uti ifrågavarande skriftliga rapport anfördt, Lind icke kunde anses hatva pådiktat dem bestämdt brott eller visst slag deraf samt den i samma skrift gjorda framställning om vederparternes vidtagna och förmodade tiligöranden samt afsigten dermed, icke, med afseende å anledningen till och ändamålet med skriftens afgifvande, finge antagas hafra skett i afsigt att dem rma, eller annorledes tillkomr mit, än för att gitva skäl för i skriften påkallade åtgärder för vinnande af en bättre vård om kronans skogar; ty blef, med ändring af rådstufvurättens ag, I från honom ådömda böter och rättenadsersättning befriad; och skulle parc sina kostnader å målet i bofrätten vidnnas; deruti klaganderne i underdånighet sökt ändring, hvaröfver öfverjägaren Lind sig i underdånisbet förklarat samt hofrätten underdånigt utlätande afgifvit; med K. M:ts högsta domstol beslutet; gifvet Stockholms slott den 11 November 11869. OK. M:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda underdåniga besvär; och som hvad Lind uti omförmälda skrift angående klaganderne anfört icke kan, med afseende å anledningen till och ändamålet med skriftens afgifvande, anses bafva tillkommit i adan afsigt, som uti Så 7 och 8 af 16 afflagen förutsättes såsom vilkor mpuning af något utaf dessa lagrum; men skriftens innehåll i hvad klaganderne rörer dock uppenbarligen är för dem förolämpande samt denna ärekränkning skett å ort och sätt att densamma väckt synnerligt uppseende, pröfvar K. M:t, med ändring af hofrättens utslag, rättvist på det sätt bifalla klagandernes i målet förda talan, att Lind, enligt 9 i nämnda kap., fälles till ansvar, som, med anledning af hvad för öfrigt i målet förekommit 7), skä ligen bestämmes till femtio riksdalers böter. Det vederbörande etc. j fStackholmn