Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1869, sida 2

måste bränna ljus till och med under dagen, gömde hon sig alltid bakom min fars gammalmodiga ländstol, eller bakom bokskåpet. Det inträffade att jag, under de tre följande åren, genom min tjenst hindrades att besöka värt landtgods. IIsarje månad erhöll jag ett kort bref från min far; endast sällan och i förbigående omnämndes Assja deruti. Min far var redan öfver femtiotalet, men ännu ut som en ung man. Föreställ er således min förskräckelse, då jag h ntadt erhöll ett bref från godsets förvaltare, hvaruti han meddelade mig underrättelsen om att min far låg för döden samt bad mig komma hem så fort som möjligt, om jag ville taga afsked af honom. Jag reste, hals öfver hufvud, och träffade min far ännu vid lif, men döende. Min närvaro gladde honom utomordentligt; han slöt mig i sina astärda armar, betraktade mig med en lång, på en gång pröfvande och bönfallande blick, och sedan han erhållit mitt löfte att uppfylla hans sista bön, befallte han sin gamle kammartjenare att hemta Assj Gubben förde henne till honom, hon förmådde knappt hålla sig upprätt samt darrade som ett asplöf. — Se der, sade min far med ansträngning till mig, — jag efterlemnar åt dig min dotter, — din syster. Du skall få veta allt af Jakob, tillade han och visade på kammartjenaren. . ÖAssja snyftade häftigt och lutade sitt ansigte mot min fars bädd. — En halftimma derefter bade min far gått hädan. (Forts.)