löteborg d. 17 December. Det är icke många år sedan man var nära att få en yttre politisk fräga upparbetad äfven hos oss, en fråga, som egde något af den nationalitetens ömtålighet, som gör sig gällande flerestädes i Europa. Likasom Ryssland hade sin polska, Eug land sin irländska, Österrike sin ungerska .fråga, s culle Sverige ega sin ,,norska fråga, likasom Norge sin ,svenska, Men här var dock skillnaden ofantlig, ty då man i Norge började väcka en storm i ett vattenglas, och då man der ropade till vapen mot de svenska ,amalgationsplanerna, förklarade vi helt lugnt, att om de båda brödrafolken ej kunde sämjas eller trifvas tillsammans, så kunde vi helt vänligt åtskiljas. Ea sådan skiljsmessa behöfde ju icke välla någon rubbning i våra inbördes förhållanden, utan kanske fastmer göra dem hjertligare och intimare, då den stötesten blifvit dermed undanröjd, som kunde verka tidtals återkommande