Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1869, sida 2

2— båda händerna och fingrarne dolda i de täta lockarne, läste hon ifrigt. — Bravo, sade jag och nalkades henne. — Ni är ju riktigt flitig. Hon upplyftade hufvudet och betraktade mig allvarligt, nästan strängt. — Ni tror väl att jag endast kan skratta? sade hon och ämnade aflägsna sig. Jag kastade en blick på bokens titel och såg att det var en fransysk roman. — Jag kan inte gilla ert val, yttrade jag. ec Hvad skall jag då läsa! utropade hon och tillade, i det kon kastade boken på bordet, — då förårifver jag heldre tiden med upptåg, och derefter skyndade hon ut i trädgården. På aftonen denna dag läste jag högt Goethes ,,Herrman och Dorothea för Gagin. I början hade Assja mycket att beställa, men plötsligt hejdade hon sig, lyssnade, satte sig derefter och afhörde läsningen ända till slutet. Följande dagen blef jag åter vilseledd af henne, till dess det slutligen föll mig in att hon måtte hafva fallit på den tanken att blifva lika så qvinlig och anspråkslös som Dorothea; Med ett ord: hon föreföll mig som ett gåtfullt väsen. Full af egenkärlek, lättretlig, drog hon mig likväl till sig, äfven då hon förargade mig. Jag öfvertygades allt mer och mer att hon ej var Gagins syster. Hans uppförande mot henne var icke en broders, det var för vänligt, för undseende och derjemte något tvunget. En egen tillfällighet bekräftade enligt allt utseende min förmodan. (Forts.)