Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1869, sida 3

(Insändt.) Handtverksföreningens Gesällbrer. En insändare, som tecknar sig P. A. S—n och hvilken uppgifver sig vara en bland de komiterale, som af handtverksforeningen utsågos, att benandla det v förslager om införande af utläringseller ällbref, har i H.-T. uppträdt med ett försvar nin d i detta hänseende, tillika ansö ande de skäl, som ledt föreningen att gifva allmanheten detta litstecken af sin tillvaro. Man behöfver i . nring icke vara serdeles invigd i handtverkssöreningens mysterier, för att kunna veta, hvari.rån våra eljest så goda och beskedliga , mästare fått denna ,, vilda ide, att, opåkallodt och utan att hatva af vederbörande lärlingar eller gesäller dertill blifvit anmodade, komponera en slags förordning, som under nutidens sörbållanden hemfaller icke allenast under den barnsliga enfalden, utan hvad värre är — under det löjliga. Af br P. A. S-ns temligen oklart affattade uppsats framgår hufvudsakligast, att föreningen, med detta sitt famösa beslut, ,,naturligtvis ingalunda afser något trång för lärlingar att underkasta sig detsamma, ej heller att föreningen med sina gesällbref på minsta vis vill ingripa i arbetarens frihet. Frågas då, hvad skall hela herrligheten tjena till? Och har icke under den ,,nya ordningen allt gått sin gilla gång till hrr mästares belåtenhet — utan gesällbref och utan vandringsböcker? Då uti svensk lag eller i någon kongl. förordning intet stadgande finnes, som ålägger lärlingar att vara försedda med handtverksföreningens eller några mästares intyg, för att blifva gesäller och för att få göra sin skicklighet i sitt yrke såsom sådana gällande, lära nog lärlingarne komma att visa, huru mycket ifrågavarande beslut är förtjent af att beaktas. Den ordentlige lärling, som upphunnit tillräcklig grad af skicklighet i sitt yrke för att få arbete och åtnjuta betalning såsom gesäll, torde ingalunda blifva utan kondition, om han söker sådan, vare sig hos hr P. A. S—n eller hos andra mästare — äfven om han icke skulle ega handtverksföreningens braskande intyg öfver sin skicklighet. Den, som kan någonting och till mästarens belåtenhet bevisar detta med sitt arbete. ådagalägger derigenom bästa intyget på sin skicklighet och behöfver således ej ,,gesällbref; — för den, som ej kan någonting, lär väl bandtverksföreningen ej vilja uttärda något grannlåtsbref, och derför fråga vi än en gång — hvartill gagnar då detta välvisa beslut, som ingen lärling är skyldig och ingen kan tvingas att uuderkasta sig? Om man får tro hr S—ns uppgift, skulle beslutet tillkommit för att upphjelpa yrkesskickligheten och af intresse för arbetarne och icke i skråmessiga och egoistiska afsieter! Hittills har man trott att bästa och enklaste sättet att upphjelpa yrkesskickligheten ligger deri, att de duglige arbetarne blifva bättre betalde, intaga en mera aktad ställning och ha bättre utsigter att snart få börja på egen hand. För att hos de mindre duglige arbetarne framkalla en större yrkesskicklighet torde andra medel få fordras än ett gesällbref, synnerligast som mästarne förbehållit sig rättigheten att utfärda detsamma när de behaga, hvilket mången gång, af en eller annan förborgad orsak, helt säkert kan komma att låta vänta på sig. Att frikalla detta H. F:s beslut från skråmessigbet och egoism torde vara lika svårt, som att tvinga hrr mästare att skaffa sig bevis om sin egen arbetsskicklighet, t. ex. af våra husegae eller ardra arbetsgifvare. ) Formuläret finnes intaget i Wistrands , Förf. ang. Medicinalväsendet i Sverige, och är i gen. ordres d. 6 Sept. 1842 i anledning deraf bland annat föreskrifvet, att ,,ansökningar m. m. skrifvas på högsta hälften at ett utefter längden midtitu viket helark, på hvars första sida endast tecknas öfverskrilten och längst nertill tre rader af texten. — Då nu nämnda tryckta formulär icke befinnes vara sålunda afdeladt, utan upptager 23 af sidans bredd, alldeles som doktor Leijer skritvit sitt und. memorial, så tyckes doktor L. hafva följt detsamma, men dervid förbisett föreskritten om papperets vikning. Någon annan felaktighet i memorialet finnes icke, såvida man icke vill finna ett fel deruti, att doktor L. varit nog djerf att skrifva ett i formuläret icke befintligt ,.jag vid ordet ,,framhärdar...