Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1869, sida 3

vatten ur ett vinglas. Hon bemödade sig synbart att framstå för mig i en ny roll, — som en väluppsostrad, sirlig ung dam. Gagin lät henne hållas; det syntes att han redan vant sig vid att i allt låta henne få sin vilja fram. Stundom betraktade han mig godlynt och ryckte lätt på axlarne, likasom ville han säga: — Hon är ett barn; haf undseende med henne. Då måltiden var slutad, steg Assja upp, gjorde en ceremoniös nigning för oss och frågade Gagin, om hon ej kunde få gå till fru Louise. — Hvarför begär du af mig tillåtelse? frågade han leende och med synbar förvåning, — finner du tiden lång i vårt sällskap? — Nej, men jag lofvade fru Louise i går att helsa på henne; och dessutom tror Jag att ni båda helst vilja vara ensamma; herr N. (hon visade mot mig) har säkert mycket att säga dig. Hon gick. — Fru Louise, började Gagin, i det han sökte undvika mina blickar, — är enka efter en borgmästare här i staden; en beskedlig, men ensaldig gumma. Hon håller mycket af Assja. Det är en passion hos Assja att göra bekantskap med underordnade menniskor; jag har funnit att stolthet är grunden dertill. Jag har skämt bort henne, som ni finner, tillade han efter en paus, — men hvad skall jag göra? Att genomföra något med stränghet kan jag ej, och minst med henne. Det är min pligt att hysa undseende för henne. Forts.)