2——————— ———— — Bres från Lanäsorien. (Ko . till Handelstidningen.) Upsala d. 11 Dec. dicupprop skola vid akademierna hållas arje läsetermin minst tvenne gånger, det första sednast inom en månad från terminens böj Till desamma samlas en hel del icke-stipendiater för att få höra rektors hälsningstal, vare sig att det är i början eller slutet af terminen. På sistnämnda upprop brukar universitetets ledare gör en liten resums öfver händelser, som kunnat passera under terminen, och uttalar då sitt misshag eller välbehag med studenternas göranden och låtanden. Terminens sista upprop för stipendiaterna hade enligt vanligheten lockat upp en stor s som väntade att af rektors mun få hö niscenser från det mångomtalade nattskojet, lite reprocher för en orolig termin o. s. v. Dekani anlände med rektorn i teten, och en allmän tystnad herrskade, då prof. Mesterton hof upp sin mun och började: -Miue Herrar! -— — — Stipendieuppropet b — — — — och så var talet ötverstandet. Det bevisade mycken takt (som man kan vänta från det hället) att icke lägga lök på laxen och rifva i gamla sår. Prof. Mestertous sätt att afsluta terminen, så olikt andra rektorers, hvilka ofta skyla ätskilliga svagheter i universitetslifvet, detta sätt, säger jag, röjde att allt var glömdt. Vi tro ock att studentkåren var honom tack skyldig för detta öfverseende. Årets rektor har ock i öfrigt uppfyllt allt hvad en akademisk ungdom har att vänta, — och lite till. Vårt uni ets ckonomiska förvaltning har med den 12 November i år undergått en ganska väsendtlig och nödvändig förändring. Konsistorium minus skulle nemligen, enligt brefvet af den 2 April 1552, mom. XIV, upptaga och afgöra soljande frågor: antaga och uppsaga åboer å universitetets hemm:an; utarrendera prsebendehemman och fastigheter af annan natur; tillse att dessa fastig. heter rätt och ordentligt skötas; bestämma vil-. koren för desammas skötande; förläna fördel och underhållshjelp åt gamia, afgående åboer; behandla frågor om skogsutsyning och skogshuskållning på jordegendomarne, syner, besigtningar och dylikt; anskaffa material för det akademiska studiet: sköta: utlåning at serskilda sonders medel; utsoka fö — fallna lån och räntor; granska löner och stater, redovisningar och alla öfriga räkenskaper från! föreståndarne för de rskilda imättningarne; granska säkerhet för utlånta medel; anställa minst en gång hvarje månad kassainventering i räntekammaren och dess löpande förvaltning m. m. Om man nu vet att detta konsistorium minus är sammansatt af rektor, pro-rektor, en juris professor samt tre andra professorer; att dessa, utom sin professorstjenst, som föreläsare äfven hafva skyldigheter att tentera, sitta i konsistorium majus och andra ossentliga sessioner, så må man ej undra öfver att de, som i tur och ordning skulle ingå i ,minus, sågo blott deri ett ,,plus i besvär, utan ens så mycket i lön, som — tack. Nu har kanslersembetet lagt bördan på en särskild drätselnämnd, som fått utarbetade instruktioner: efter 6 år skall den nya institutioneu visa om den motsvarat sitt ändamål. Frågan att få denna löst på ett tillfredsställande vis har länge varit öremål för öfverläggving. Huruvida den blifvit det, skall 6 perioden utvisa. Hvad som således qrarstår för konsistorium minus är det omedelbara ingripandet i den disciplinära myndigheten öfver de studerande. I ekonomiska mål endast hade räntmästaren tillträde, likasom ock kamreraren, denne sednare dock utan rätt att i besluten deltaga. Man kan litt tänka att denna mynd skulle vara belastad med en mängd ärenden af de mest skiljda naturer, och att medlemmarnes tid skulle dragas från den egentliga sysselsättningen såsom föreläsare och examinatorer fill specialiteter om kinkiga juridiska frågor, dem många ej äro vuxna att lös Den ju professor, som i tur och ordning ingår i konsistorium minus, är den mest nöd i det skulle stå sig slätt annars. Från inträlandet i ,.minus får ingen undandraga sig, och bisittarne äro till och med förhindrade att under ferier resa från staden någon längre tid. Utan tvifvel sjunges ett te deum för den vidtagna förändringen, som träder i kraft den 2 Januari 1570. Vårt samhille har aldrig saknat välgörare, men få skola väl lefya i så tacksamt minne som fr herrinnan och f. d. landshöfdin Hon slutade pu i veckan sina dagar på det tä Stenhammar, icke blott sörjd af en make och barn och barnbarn, utan, hvad som gör döden till en seger, af stadens fattiga. Hon offrade sin tid mellan familjen och nöden. Hon hadesin största glädje, då hon hvarje år samlade omkring sig barnen at samhällets vanlottade klass och fick belöna deras flit med de rika håfvor, som stodo henne till buds. Hon var rik icke blott på det man drar vexlar på i tiden, utan äfven bortom densamma. sköna konst vär också föremål för hennes kögsinthet, och konstnären sarn i hennes bem både estetik och — hjelp. Sällan försummade hon en musikalisk koustnjutning; och tillochmed då det icke var att vänta någon egentligt artistisk musik, saknades hon ej på