g-) bref med deras förutsättning, gesällprofven i er ej eller annan form, fastän det ej finnes någon inil skränkning alls för att bli mästare. Kunde cj gilla za I den tanken att vilja begränsa friheten för arbelestarne, under det man låter den för mästarne stå var. Den åsyftade planen att på detta sätt höja industrien skulle derför bli af ingen verkan. Deremot egåg talaren en ry framtid för denna i associationerna mellan arbetare af samma yrke, för att tillverka. I en sådan förening kunde endast den skicklige och ordentlige arbetaren vinna inträde, ty kamraterna skulle endast förlora för mycket på den okunnige och oordentlige. Sålunda skulle arbetarue nog komma att genom kontrollen öfver sig sjelfva, betingad af deras egna matericl i drifva fram och befrämja yrkesskickligheten utan något slags föråldrade ingrepp i arbetarnes frihet, hvarken uppifrån eller nerifrån. (Lifligt bifall). Hr Rubenson påpekade det onödiga ig ven, om de endast skulle vara en belönikg för visad yrkesskicklighet, alldenstund Handtverksoch Industriföreningen redan länge brukat hvarje år utdela belöningsmedaljer åt arbetare, som gjort sig deraf förtjenta. Hr Cederskog betonade ytterligare, att Handtverksoch Industriföreningen ej afsett något tvångsinförande af gesällbrefven, hvilka ban dock ansåg vara af den största nytta och kunna grunda ett; förhållande af större pålitlighet mellan arbetsgifvare och arbetare. En föregående tal. hade sagt, att mästarne borde vara såsom fäder för sina lärlingar och draga försorz om deras själsodling, sederenhet och Jrkesskicklighet. Men huru skulle) det gå till? Huru skulle man kunna fordra, att mästaren ej skulle af lärlingen uttaga ersättning för de utgifter, han för dennes skull ådrog sig? Och hvar hade han någon säkerhet för denna erssäattnings erhållande? Hr Stenström ville ej ha tillbska det gamla Seräsystemet i någon form, men trodde likväl, att et fördes mellan mästare och lärling. IbrefHr Strömman anförde såsom bevis på, huru sringa verklig betydelse alla dokumenter ha i detta fall, om ej till grund för dem ligger hederskänsla hos arbetarne sjelfva, — att han i hofslagarelära efter blott ett halft års dervaro och utan att det ringaste känna till yrket blef erbjuden att få utläringsbetyg, men vägrade, emedan han fäste mera afseende vid att lära yrket, hvaraf han skulle vara beroende, än att erhålla ett papper, som gagnade honom till intet, med hvilket ban kanske kunde bedraga en eller annan, men sedan sjelf stå med skammen, då man faun hans verkliga okunnighet. (Bifall.) Hr Hallström gladde sig åt, att vi åtnjuta full näringsfrihet, och kunde ej inse något skäl, hvarför arbetarne skulle söka att inskränka den naturliga rätten, att hvarje arbete gäller för hvad det kan och att hvarje arbetare bör erhålla lön i mån af sin förmåga ait arbeta. Ilan arbetade sjelf på en stor verkstad och var i besittning af gesällbref. Då han kom dit, för att erhålla arbete, ville han äfven visa detta papper, men man svarade honom, att det brydde man sig ej om: man ville ha arbetare och inga herrar gesäller, och så godt var det. (Bravorop.) Hr Blomstrand ansåg, att just den af en föregående tal. åberopade hederskänslan hos arbetarne skulle i hög mån vinnas genom införandet af dessa så mycket omordade gesällbref, hvilka skulle vara en sporre för den unge arbetaren. såsom den var i forna tider. Lade de närvarande på hjertat att ej motträda ett af kunniga mästare fattadt bedut. som erdast afsåg bättrandet af ömsesidiga förhållanden. Hr Dahlqvist sade sig ätven kunna at erfarenet bestyrka, att papperen betyda föga, ty äfven an hade varit på verkstad, der arbetare, som kaläde sig och voro dokumenterade som gesäller, snart livgo vara handtlangare åt blotta arbetare. Afdyrkte hvarje godkännande af handtverksoch indästriföreningens beslut, hvilket han trodde för öfrigt mera afse mästarnes egen inbillade fördel, än arbetarnes eller industriens bästa. Hr Lenander, som fann saken vara afstor vigt br h önskade att få densamma disknterad ännu mera, hvarför han föreslog dess hänskjutande till en beredning, som skulle inkomma med ett utlåtande till nästa diskussionsmöte. (Nej! Nej!) Hr Bergander ansåg saken tillräckligt utredd och förenade sig med dem, som ville ha mindre arbetstid för lärling, på det han måtte få tillfälle att i slöjdföreningens skola bilda sig, och arbetaren aflönad efter sin duglighet. (Ja!) Sedan ingen talare mera begärt ordet, föreslog ordf. följande resolutioner, såsom uttryckande de äsigter, hvilka gjort sig ällande hos mötets vida öfvervägande majoritet: -Gesällbrefvens återinförande skulle ej bidraga till yrkesskicklighetens höjande, hvaremot detta mål skulle kunna bättre ernås derigenom, att arbetaren betalas bättre i mån af hans skicklighet, hvilket skulle bli en gagnelig sporre till förvärfvande af ökad färdighet. ,Arbetstiden bör minskas för lärlingarne, på det de må kunna vara i till älle att förvärfva sig teknisk och allmän bildning genom besök i slöjdföreningens skola och andra undervisningsanstalter. Den sig alltmera utbredande associationsideen, hvilken, för att arbetare skola i en tillverkningsförening få inträde, oundvikligen kräfver skicklighet af dem, skall ock höja industrien. Mötet antog med starka jarop dessa resolutioner. — Gäfva. Kassaförvaltaren vid stadens barnhus har anmodat red:n meddela följande till honom ingångna skrifvelse: Med afseende på det önskvärda, att vid stadens barnhus kunde beredas plats för några flera barn, och med kännedom derom, att styrelsen endast tillfölje af bristande medel icke anser sig våga öka analet af der intagna barn, oaktadt utrymmet och andra förhållanden eljest väl kunde medgifva detta, beder undertecknad ätt genom öfverlemnande af bifogade rdr 2,500 få i sin mån bidraga till mötande äf barnhusets utgifter, således särskildt ule vara af gagn, om 5-års-kontrakter ininhällande, att gåtvan icke ovilkorligen mses såsom kapital, emedan efter hans isigt alla barmhertighetsstiftelsers förnämta kapital bör hos en deltagande allmänhet innestå. Göteborg den 14 December 1869. Gammal vän auf stadens barnhlls. Meteorologiska observationer, jorda under Dec. månad: ost om I