nog för att arbeta sig till tillräcklig yrkesskickkli het, ty lättingen har ej förmåga till sådant arb och den lättsinnige löper bort från detsamma vy irsta frestelse. Då arbetare kunde undandra sig hvad handtverkstöreningen beslutat angåen utsärdande af gesällbref. kunde det ju ej vara frå; om något tvång. IHär finnas yrken, för hvilka m: behölver stud hela sin tid, t. ex. de lärda y . Professorer få t. ex. studera ännu in i 8 a mannaålder. För att ha någon nytta af hvs man lärt måste man ba genomgått ordentlig ex: men, derför att om man ej kan genomgå dett prof, har man ej lärt hvad som erfordras. Om t kamen funnes, skulle många gå ifrån innan e voro fullärda. Detsamma vore förhållandet inoi liga y IIvad handtverksföreni föreslagit vore derför gagnoligt, och de visat sig af fördel i Stockholm, der ge: elltjemt utfärdas för dem som vilja r blott att få pröfrvadt, om lärlingarn skicklighet i yrket som fordras för a e egentliga yrke bli gesaller. Hr Anderberg opponerade sig mot den föregå ende talarens jemförelse mellan studerandes oc handtverkares betyg. Tal. hade sjelf ett gesällbre attärdadt i Helsingborg 1560. Det hade aldrig va rit talaren till någon nytta, och det, likasom all andra gesällbref, sade så godt som ingenting om talarens skicklighet i sitt . Lika liten nytt: hade tal. haft af betygen i sin vandringsbok. De sista betyget i densamma sade lika litet som de första, och dock hade tal. under den tid af sju å som förflutit mellan utfärdandet af båda gått ige nom slöjdskolan härstädes, hvadan hans skicklighe i sitt yrke, måleriet, väl borde ha vuxit. Ar de meningen att genom d gna profven höjs handtverkerierna? N I Tyskland har man de så, att då en gesäll vill arbeta hos en mästare, får han först arbeta några dagar på prof, och derefter bestämmes aflöningen. Vore det på samma sätt r, bestämdes lönen efter hvad arbetarne dugde till, så skulle man äfven få dugliga sådane. (Bifallsrop). I stället får nu den oduglige lika mycket som den duglige. Om arbetena siutades kl. 7 på attnarne, skulle lärlingarne hinnal att gå på slöjdskolan och der utbilda sin skicklighet, och i hvilket yrke behöfves ej det? Men nu med nurarande arbetstid är det omöjligt. Afsigten med handtverksföreningens bes! trodde tal. vara att få duslige arbetare för billigt pris. (Bifallsrop) Hr Cederskog hade med förvåning funnit, att man nsett det handtverksoch industriföreningens beslut i ifrågavarande afscende skulle afse en återgång till skråordningen, då det blott vore fråga om att lärlingarne skulle aflägga prof på sin skicklighet. Tal. frågade för öfrigt, om de som blifvit gesaller ansett den dag då detta skedde för en glad dag? I Stockholm hade gesällbrefven visat sig vara en sporre. Det vore en skillnad på fabriksarbetet och handtverksarbetet, och en lärling inom handtverkerierna skulle ej, ifall han ansåges vara i samma fria ställning som fabriksarbetaren, genom sitt arbete kunna förtjena till föda och kläder. Ilan måste derför stanna på samma plats; men mågot tvång hade ej handtserkstöreningen afsett, utan blott att uppmuntra till arbetsamhet. (Få bifallsrop och en del hyssjningar). He Fröding medgaf att han och flera blefvo glada, då de fordom erhöllo sina gesällbref. Men detta var derför att man då slapp ifrån det tvång som rådde under lärotiden. Betyget innehöll just aldrig något som beredde glädje, icke heller framkallades sådan deraf att man blef gesäll. Detvackraste och bästa gesällbrefyct är för öfrigt det man eger i sitt hufvud och sina bänder. Uttörandet af handtverkstöreningens beslut skulle vara ett steg tillbaka, om också blott ett tuppfjät, och tal. förordade derför att beslutet ej skulle godkännas. IIr Samuelsson var tacksam för hvad handtverksföreningen ville göra för arbetarnes bästa, men skulle äfven med tacksamhet se om föreningen ville låta arbetarnes srihet vara orubbad, ty eljest skulle man få igen den gamla tiden. Tal. hade at på en verkstad, der det var 15 arbetare, af heilka dock blott tvenne voro gesaller. Då dessa från åne anlände till staden och blefvo mottagna på verkstaden, kallade de, i kraft af sina gesällbref, med stolthet de öfriga för ,, knölar; men de kunde j ens göra en smedstång. och det dröjde icke j ga dagar innan dessa herrar gesäller fingo gå åsom lärlingarnes handtlangare. Det vore undergt, att bandtverksmästarne ville sysselsätta sig: ned att diskutera sådana saker. Hr Bremer hade med förvåning funnit, att man ter sökte införa gesällbref. Det tycktes dock att et funnes tillräckligt med nedklottrade papper i erlden, utan att detta ökades med gesallbref. För tt bereda handtverksynglingen en tramtid behötos andra åtgärder. Vill man göra en yngling kicklig i sitt yrke, måste han taderligt ledas och rdas ätven i moraliskt atseende. Fördom fingo ärlingarne gå i 6, 5 å 10 år såsom drängar, bära atten, hugga ved o. s. v., med ett ord slita ondt. Och då han sedan blef gesäll, kunde han, ifall han (x. gått i skomakarelära, knappt haltsula ett ar stöflar. Vilja mästarne ha skickliga arbetare, öra de ej så mycket lägga an på egen vinning. tunan sporre till förvärfvande af arbetsskicklighet nnes ej än att lärlingen på lediga stunder så! rycket som möjligt kan besöka skolor för att uteckla sin tekniska förmåga, och äfven för att i frigt utbilda s Såsom det nu är, kunna många å de blifva gesäller knappt läsa eller skrifva, ty e ha aldrig tillfälle att odla sin själ, och då de edan skola uppträda som medborgare, kunna de nappt skrifva sitt namn. Ofta ha mästare varit og ensidiga att, i stället för att uppmuntra dem tt besöka skolor, förhindra dem derifrän. Dertill ommer att på många verkstäder betalas den skickige arbetaren nästan lika litet som den oskickge. Det är då ej förvånande att yrkesskickliget saknas; men denna vinnes ej genom gesällbref. Lifliga bifallsrop). He C. Y. N. Srensson ansåg att gesöllbref vore yttiga, enär de skullle törekomma att oskickliga ersoner kuuna bedrajga allmänheten genom att taga sig arbeten, som de icke kunna utlöra. Reultatet häraf blir för arbetaren sjelf, att han slutgen icke erbåller arbete och blir proletär. Hr Hedlund anmärkte, att ehuru mörandet af e ifrågasatta betygen ej vore af stor betydelse, så ore det dock ett steg i orätt riktni Deri låge aran, ty sedan kuude ytterligare försök göras att å tillbaka det gamla skråväsendet. Det vore lätare att stämma i bäcken än i ån. Ingenting hinrade för öfrigt en mästare att åt en lärling lemna tt rekommenderande betyg, som då finge gälla vad det kunde. Dertill behöfdes intet beslut af andtverksföreningen. De omtalade examensbetyen vid skolan kunde ej jemföras med gesällbrefen, ty de förra utgäfvos ej för att larjungen skulle i högre betalning. Examensbetygen vid universiten bevisade, om de också voro nödvändiga, ineuting i afseende på verklig kunskap, ty det bade sat sig, att mången professor och lektor trots em vore ganska oduglig. Det bästa sättet att rifva handtverkerierna framåt vore att gifva den ögre skickligheten högre lön. Deita gällde öfverIt. En annan sak som bidroge härtill vore korre arbetstid, hvilket gjorde att arbetet ginge med örre lif och kraft. Vidare vore det af stor vigt t arbetaren hade sina aftnar lediga. Detta är t så naturligt behof, att han eljest ej kan rätt inna sig som menniska. Tal. protesterade vidare ot påståendet, att den ifrågasatta åtgärden skulle v blifvit nödvändig tillfölje af aftagande arbetsickligl Denna hade tvertom vuxit efter inföo få