Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1869, sida 2

barnsligt ansigte och ett rödt, af svärd genomborradt hjerta på bröstet blickade sorgsen fram mellan grenarne. På den motsatta stranden låg staden L., hvilken var något större än den, i hvilken jag hade slagit mig ned. — En afton satt jag på min älsklingsbänk och blickade än på floden, än mot himlen och än mot vinbergen. Fram mig klättrade ljushäriga pojkar på sidorna af en båt, som låg uppdragen på stranden med den tjärade kölen i vädret. Små fartyg med lätt fyllda segel gledo långsamt förbi, och de grönaktiga små vågorna sorlade sakta. Plötsligt hördes musik; jag lyssnade. I staden L. spelades en vals; kontrabasen brummade i afbrutna toner, klarinettens gälla toner och flöjtens mildare ljud blandades dermed. — Hvad är det? frågade jag en annalkande gammal man i kattunsväst, blå strumpor och skor med spännen. Gubben förde munstycket af sin pipa till den andra sidan af munnen och svarade: — Det är studenter från B., som kommit hit till commers. — Jag vill se en sådan commers, tänkte jag, — och dessutom har jag inte ännu varit i L. Jag uppsökte en färjkarl och for dit ötver.