Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1869, sida 2

alliansen gjort. Emellertid skrifves från Petersburg den 28 November om nämnde alli e i Berlin och Petersburg ha så varit nära förbundna och ha gjort hvarra så många tjenster, att de på sednaste tiden ficiösa tidningar gjorda häutydninigheten af en fransk-rysk allians i nänhet ej kunnat finna samma uppmärksamhet hos den europeiska publiken, som här i Petersburg. Man bör vara källorna så nära, som vi äro, för att fullt kunna bedöma, hvilka krafter och partier, som arbeta för denna så ofta omtalade allians, och hvilka partier, som motsätta sig densamma, för att kunna bilda sig en mening om, huruvida de franska sträfvandena i denna riktning hafva någon utsigt att lyc General Fleury har alltsedan den första audiensen hos kejsaren af Ryssland den 11 denres haft många konferenser med honom, och i det franska ambassadbotellet ser man dagligen de mest framstående cheferna för det mäktiga ultranationella parti, som af all makt söker tillintetgöra de sedan tordna tider befintliga sympatierna för Preussen. Alexander af Ryssland, som är uppfostrad af en preussisk moder och preussiska lärare samt på många sätt är fästad vid Preussen, hörde ännu efter det minnesvärda året 1866 till dess ifrigaste beundrare här i landet; men så småningom, allt eftersom Bismarcks afsigter allt tydgare framträdde och Preussen mer och mer frijorde sig från det ryska inflytandet, samtidigt med att tyskarne uttalade sig mot regeringens reformer i de ryska östersjäprovinsern r förhällandet mellan kejsaren och det preussiska hofvet blifvit kallare, och de ultranationella ha vunnit ett sig ständigt ökande inflytande på honom. Storfursten-thronföljaren, hvilkens hela karakter går i nationell riktning, och hvilkens gemål utöfvar ett stort inflytande på honom, har nu slutit sig till det ultranationella partiet; det tillskrifves äfven äsendtligen hans föreställningar, att flera bekanta vänner till Prenssen ha i sina embeten blifvit aflösta af nationalryssar. Kejsar Alexander fruktar ständigt för en våldsam plötslig död; hans sinne har blifvit mycket dystert efter de tvenne mordattentaten och ett nyligen upptäckt förgiftni försök, och han lärer — efter hvad som uppgifves af personer i hans närmaste omgitni vilja utsätta riket för en plötslig helt och hållet förändrad yttre politik, utan vill hellre i förväx jer öfvergången, hvartill dessutom Frankrikes tillmöteskommande hållning den orientaliska frågan gifver honom ökad anledning. Det heter, att general Fleury är bemyndicad att göra stora eftergifter i denna riktning, och då man vet, hvilken betydelse för Ryssland den orientaliska frågan haft, skall man förstå, att det faller sig gaxska lätt att spränga den preussiska alliansen, hvilken aldrig kunnat glädja sig åt nationalryssarnes sympathi, och att afsluta alliansen med Frankrike, hvilken förmodas skola för ryssarne öppna den väg till orienten, som de så längtanafallt hoppats på, och som sedan Peter den stores tid ledt till så många krig. Så ser man saken här, och en rysk-fransk allians anses af många såsom någet, hvilket inom längre eller kortare tid måste och skall komma till stånd. Den 6 dennes lades i Petersburg grundstenen till ett monument, som skall uppresas öfver kejsarinnan Katharina II. I ,IHelsingfors Dagblad berättas: yska börstidningen får man läsa en beskrifden relegation som nyligen egt rum i kva, i anledning derat att några studenter hälg borta från några fullkomligt onyttisa förear. En professor Polunin bade i anledning an professors utrikes resa öfvertagit denska föredrag. Nämnde professor P. säges vara en ganska instruerad man, men icke för den alitet. i hvilken han fått i uppdrag att unStudenterna försäkra att herr Polunins ör juksängen inskränka sig till patologisk anatomi, men ågon speciell framställII, som få ger. Hans läkemetoder skola äfven vara högst kuriösa, efter studenternas uppgift. Uti de mest olikartade sjukdomsfall få de sjuka varligen nästan samma mixturer, i hvilka de oskyldigaste medel spela hufvudrollen, såsom svaga infusioner på ipecacuanha och isynnerhet althädekokt. Vid obduktionerna har man saknat spår af den sjukdom, för hvilken man ville bota patienter, men deremot påfunnit andra organer starkt angripna. Herr P:s diagnos har t. ex. upptäckt ett organiskt fel i bjertat och iuflammätion af njurarna, medan obduktion visar tet tecken deraf, men deremot en svår lefversjukdom. I anledning af allt detta uppstod ett stigande missnöje bland hans åhörare, 57 till antalet, hvilka under kursens lopp småningom troppade af, så att endast 10 å 15 studenter följde honom på hans ronder. Spänningen å ömse sidor blef allt större och större. En dag, då studenterna kommo upp på klinikum, blefvo de öfverraskade af att mötas af ordinatorn, som hindrade dem att gå in i rummen, emedan professorn höll på att undersöka en ny patient. Studenterna gingo sin väg och återvände icke, ej heller den följande dagen. Prosessorn lyckades dock få fatt på en åhörare, med hvilken han gjorde rondea. Hela den följande veckan fortgick sålunda, till dess herr Polunin klagade. Prorektor sökte flera gånger öfvertala studenterna att besöka Polunins föreläsningar, men förgäfves: de funno dessa fullkomligt onyttiga. Alla öfriga medicine professorer åhördes punktligt. Då rektor en Lördag den 6 November infaun sig i klinikum, gåfvo studenterna honom samma svar. Om Måndagen funu0 studenterna på dörren till klinikum ett plakat al rektor Barschew (densamme, för hvars ätgärders skull några af universitetets bästa professorer för rågot år sedan funno sig föranlåtna att taga afsked, deribland äfven professorn i statsrätt, B. Tschitscherin). Plakatet innehöll att universitetsrådet funnit studenterna egentligen förfallna till relegation från läroverket, men att man dock enhälligt varit ense om att gilva dem endast en föreställning, som bör införas i strafljournalen. Då studenterna ännu voro qvar i klinikum, samtalande om hvad de alltså hade att göra, infaun sig rektor och betallte dem skingra sig. Rektor hade hotat dem och slutligen bedt en soldat gripa en student. Till en annan student hade han sagt: Ni skall hela ert lif få gå och ångra detta, — derpå har ni mitt hedersord! Efter denna scen begåfvo sig studenterna upp till universitetsstyrelning på sen för att anhålla om skiljebetyg från moskovska uriversitetet. Men rektor emottog icke deras anhållan, utan befallte dem invänta universitetsrådets utslar Heffa utslac afEnnnanad calan A ULAI5