ASSIA. En liten kärlekshistoria af Ivan Turgenjew. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) I — Jag var då tjugofem år gam: började N., — och ni finner således det var för länge sedan. Jag hade nyligen gjort mig fri och rest utrikes, icke för att ,fullända min uppfostran, som man då brukade säga, utan blott emedan jag ville se mig om i verlden. Jag var frisk, ung, munter, saknade ej pengar, sorger tryckte mig ännu icke, -— jag lefde för dagen, gjorde hvad jag ville, — med ett ord, jag stod i min fulla slor. Det föll mig då aldrig in att denna blomningstid ej är varaktig. Ungdomen äter förgylda pepparkakor och tror derunder att detta skall blifva dagligt bröd; men en tid kommer, då man förgäfves skall längta efter ett stycke torrt bröd. Det lönar dock ej mödan att tala derom. Jag reste utan mål eller plan; stannade öfverallt der det behagade mig och drog vidare, så snart jag kände behofyvet af att se andra ansigten, — isynnerhet ansigten. Det var menmiskorna, som intresserade mig; jag hatade alla såkallade irda minnesmärken, samlingarne af mä digheter; redan åsynen af en cicerone uppväckte hos mig en känsla af vrede och afsmak; i Dresdens ,,grinen Gewölbe var