Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1869, sida 5

Article Image
H Tag Na Blandale ämnen. Två par tvillingar. Tidningen ,, Wiener Ta geblätter berättar följande historia: IIin jord nmoder i ett af Wiens fattigaste qvarter hade i sir praktik på en dag 2 qvinnor, som födde tvillingar, den ena två gossar och den andra en gosse och en slicka. Det rådde den största fattigdom hos båda barnsängsqvinnorna, och till följd deraf funnos klena utsigter till förtjenst för jordmodren. Hon spekulerade derför på att afbjelpa detta onda, och då hon af erfarenhet visste, att det ej gagnade till något att tigga i tidningarna för qvinnor, som hade fått tvillingar, hvilket inträffar ganska ofta, så föreslog hon att en af qvinnorna skulle taga alla 4 barnen till sig och föregifva att hon hade födt fyrlingar till verlden. Förtjensten skulle delas i 3 lika delar, nemligen emellan barnsängsqvinnorna och uppfinnerskanFörslaget antogs, barnen samlades, och den spekulativa jordmodren lyckades proppa i några tidningsreferenter historien om fyrlingarne, och 2 dagar derefter läste man i 10 å 12 af Wiens tidningar artiklar med rubriberna: ,.Stor välsignelset, Fyrlingark, Välsignelse med barn 0. 8. v., innehållande mer eller mindre rörande framställningar om den olyckliga, fattiga qvinnan, som på en gång hade blifvit välsignad med 4 välskapade och vackra barn. Knepet lyckades. IIusct, i hvilket fyrlingsmodern bodde, blef formligt belägradt, dels af nyfikna och dels af gifmilda och välgörande menniskör. Gåfvor af alla slag inströmmade, såsom gångoch sängkläder, möbler, hvaribland icke mindre än 32 vaggor, penningar och matvaror, hvilket allt hvarje afton delades emellan vederbörande. Den 5:te dagen kom en slagtare, hvilken, i sin glädje öfver att ej hans hustru hade fått fyra barn på en gång, skänkte en hel slagtad kalt. Denne kalf blef emellertid lika så olycksbringande för triumviratet som guldkalfven på sin tid blef för Israels barn vid Sinai. Vid delningen kommo qvinnorna nemligen i tvist om njuren, och denna tvist urartade till gräl, som händelsevis kom att afhöras af en man, hvilken kom med en gåfva till de nyfödda. Han stannade utanför dörren och begaf sig genast bort och anmälde för polisen sin upptäckt, hvarefter både jordmodren och de nyföddas mödrar fingo böta för bedrägeriet. Ett drag ur Napoleon I:s lif. I sista delen af Varnhagens utgitna dagbok (Hamburg 1569) meddelas en anekdot, som kastar en liflig belysning på Napoleon I, då han stod på höjden af sin makt och sin lycka. Friedrich Wilhelm IV berättade den för hr von Bergsdorf, som genast meddelade den åt Varnhagen. Den dåvarande kronprinsen hade jemte sin far blifvit på ett befallande sätt kallad till Dresden år 1812. Vid bordet erhöll Napoleon en obehaglig underrättelse, blef mörk och dyster, frågade icke vidare efter österrikiska kejsarinnan vid sin sida, sträckte ut sig i ländstolen, gäspade högt och räckte ut tungan. Derefter steg ban upp och gick häftigt fram och tillbaka i rummet. Kejsar Franz, konungen af Sachsen, konungen af Preussen, damerna, aflesamman stodo vördnadsfullt väntande. Slutligen ropade Napoleon med barsk soldatton: ,Prins af Neufchatel!: och, sedan denne hade mottagit hans befallningar, straxt derefter med samma häftiga ton: ,Konung af Sachsen! Konungen af Preussen bevärdigade han icke ens med en blick; framför kronprinsen stannade han, mätte honom i med blicken, nöp honom hårdt i örat och sade: Ni liknar mycket er mor! Detta skulle vara ett smicker, men blef en grofhet genom tonen hvarmed det sades. Han gjorde honom derefter en råga, hvilken kronprinsen besvarade med uej. varpå kejsaren tvärt vände honom ryggen och iflagsnade sig. — Jng fick nu, sade konungen ill Bergsdorf, ,från alla sidor köra förebråelser r att jag hade bara sagt ,,nej och inte ,nej, e! Men jag var så ursinnig att jag hellre hade tit honom i stycken. Österrikarne, som då had. arit med på middagen i Dresden, förklarade, att let var både synd och skam att se huru den råc ejsaren ryckte den sjuttonårige prinsen i örlapen och huru han sedan vid ordet ,,nej, uppragt vände honom ryggen med utropet: Ni är tt nöt!

11 december 1869, sida 5

Thumbnail