Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1869, sida 2

Fieborg d. II becember. Sparbanks äsendet! har äfven i vårt land i utvecklat sig, att det nu eger ganska ora dimensioner. Så funnos, enligt den dogörelse, som de m förekom i 17:de hna af Statist k tidskrilt, vid slutet af 1 (utomi mede Nar der gare , hyvill ära 36 million parbankernas n ppgående till något ö , lördo summan af de i rikets sparbanker mestående medel 39,116,250 rdr. Under e 4 år, som sedan des fört flutit, bar detta lopp tillväxt, så att sammanlagda be elopet af sparbankernas innehafvande medel u kan, i rundt tal, antagas vara minst 40 lioner rdr. Ilär föreligga alltså stora intressen, hvilka ro så mycket mer behjertansvärda, som lertalet af insättare här hafva sina enda vå besparingar. Det är alltså för samllet ej blott en ekonomiskt vigtig sak, tan ock en samvetssak, att tillse, det lessa medel äro betryggade mot förstöring ch förluster. I England, hvarest sjelfstyrelsen bevaras ned stor ömtålighet, har li staten sett ig föranlåten att taga sparbankerna under it; serskilda beskydd ända till den grad, t den ansett sig ansvarig för insättarnes siel. I Sverige finnes ingen sådan annrighet, och är det, sävidt vi känna, ent en sparbank i riket, som eger en allnnare garanti, nemligen Gi teborgs och Zohesläns sparbank, för hvars insättninsar Landstinget är ansvarigt. För alla indra finnes ingen annan garanti, än den som ligger i förvaltningens moraliska kaakter. Icke ens direktörerne äro ansvage för de förluster, som kunde komma ut drabba insättarne, då icke svek eller ippenbar försumligbet kunde ådraga dem uridiskt ansvar. Detta är oc naturigt, då direktionerna här endast hafva nåda och omsorger, men ingen ekOnomisk ersättning för sitt arbete. Då sparbankerna i vårt land hafva allestädes fritt uppkommit, ligger det i sakens natur, att deras reglementen hafva blifvit sanska olikartade. Särdeles gäller detta beträffande bankernas s. k. pr incihaler, d. v. s. de som på allmänna sammankomster bestimma öfver deras angelägenheter, utse direktioner och revisorer, bevilja decharge, m. m. detta hänseende hafva så olika föreskri er vara gällande, att då t. ex. vid Göteborgs spa arbank, ända till sednare tider, principaler voro de, som bildat sparbankons första grundfond, så var i Örebro hela allmänheten pr rincipa U, i det vå sparbankens ärssammankomster h borgare kunde uppträda och d slagen och pest oem. På sednare tider hafva andra c ordningar i detta h: nen vi tro likvy tanke, när den aff trädde och yrkade r lag, som borde inn ma föreskrifter för h G väsen, med särskild hänsyn till betry det af insättarnes innestående besparingar on fara i det:a fall icke förut egt , är väsendtiigen att till-krifva den märkta redbarhet, hvarmed i vårt land både dessa och andra kommunala uppdrag fullgöras. På grund af de derom gjorda framställningarne tillsattes under år 1867 af regeringen en komitö för utarbetande af förg till allmän författning angående sparbanksväser adet, och har detta förslag nu blifvit inlemnadt till regeringen, som ösrersändt detsamma till högsta domstolen, för att erhålla dess utlåtande i ämnet. Vi återgifva, etter Stockholmsposten, letta förslag, på ett annat rum i dagens 1 EM