Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1869, sida 4

på en lika rättvisa för alla skapade varelser, alldeles oberoende af undantag. företräden, privilegier och godtycke; på försoningens beskaffenhet afpassad efter felens; på menniskans fria vilja, som alltid lemnar henne öppet att välja mellan godt och ondt; på sambandet mellan den synliga och osynliga verlden; på den solidaritet, som förenar de hädangångne, nu lefvande eller blifvande varelser, såväl inkarnerade som icke inkarnerade; derpå, att jordlifvet är blott öfvergående och allenast ett skede i andens lif, hvilket i sig är evigt; på nödvändigheten att med mod bära lifvets prötningar, med visshet om ett kommande bättre; på pligten att öfva menniskokärlek i detta ords vidsträcktaste bemärkelse, d. v. s. i tankar, ord och gerningar; att bemöda sig om daglig förbättring genom att utrota de ofullkomlighoter som vidlåda anden; att underkasta tron den fria undersökningens och förnuftets pröfning; att ej antaga något på grund af blind tro; att hafva aktning för hvarje uppriktig öfvertygelse, huru förnuftsstridande den än må förefalla, och således ej tvinga någons samvete; och slutligen, att i vetenskapliga upptäckter se uppenbarelser af endast naturens lagar, emedan de äro Guds lagar: — detta allt är spiritismens religion och dess credo. Denna religion är förenlig med hvarje bekännelse, d. v. s. med hvarje sätt att dyrka Gud. Genom detta band böra förenas alla spiritister i en enda helig tanke och med den förhoppning, att den en gång skall samla alla mennisker under den gemensamma broderlighetens fana. Genom broderligheten, som är ett barn af den kristliga kärleken, skola alla menniskor lefva i fred med hvarandra och befrias från de oräkneliga olycker, som alstras af osämjan, den der i sin ordning tödes af högmodet, egenkärleken, fåfängan, afunden och mensklighetens öfriga lyten. Allan Kardec. En underjordisk gång från Tuilerierna. För närvarande utföres ett högst anmärkningsvärdt arbete i Tuilerierna, i det en underjordisk gång anlägges från den södra porten. Gången går som en tunnel under kajen och utmynnar vid Seinestrauden. Det påstäs att den hvältda gången är inrättad för att på denna väg förse de nu snart färdigbyggda nya köken. Gången är något mer än nio fot bred och ungefär lika hög, och de olika leverantörernes vagnar kunna derföre köra igenom den. Utgången till kajen stänges med ett jerngaller. Ett af de största hinder, som denna anläggning stött på, är de jernrör, som föra till den stora kloaken, hvilka man måst gifva en annan riktning. Det förtjenar omnämnas, att anläggningen af denna underjordiska gång försiggått under den djupaste hemlighet och icke blifvit bemärkt af någon. Dess tillvaro röjes endast af utgången till Seinen, och för att se den, mäste man dessutom stiga ända ned till vattnet. En stor skatt har blifvit hittad i Pompeji. Den består af smycken, guld, silfver och perlor samt 782 sällsynta guldoch silfvermynt. Sångerskan Kristina Nilsson gör sitt bästa för att vänja Londons konsertpublik vid bättre seder. Det herrskar, såsom kändt är, det oskicket i London, att man aldrig afvaktar slutet af en konsert, utan långt förut lemnar lokalen under då mycket buller som möjligt. Vid ett uppföande af Messias, hvilket för en kort tid sedan egde rum i Exeter Hall under medverkan af den berömda svenska sångerskan, nekade hon på det bestämdaste att börja slutarian, ifall åhörarne, vilka voro i begrepp att bryta upp, icke ånyo! rille intaga sina platser. Huru hennes yrkande ipptogs berätta icke de engelska tidningarne.