Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1869, sida 2

den första välkomsthelsningen. Hennes hsekå är icke god, och jag fick henne att gå till sängs. Oaktadt mrs Morris talade torrt och nästan likgiltigt, kunde jag dock märka en viss ångest i hennes ögon och jag visste, att jag snart skulle få veta orsaken dertill, ty jag var en af hennes gunstlingar och hon hade alltid bemött mig mera som väninna än som elev. Jag såg, att jag skulle spisa till aftonen ensam med min fordna lärarinna, och jag blef nästan alls icke öfverraskad då hon plötsligt, sedan hon egnat mig sina gästvänliga omsorger, började: — Vet du, Dora, att jag verkligen är mycket ängslig för Milly. Jag är alldeles icke på det klara med, huruvida detta giftermål egentligen borde ega rum. Jag förskräcktes. — Jag menar naturligtvis icke på grund af hennes helsotillstånd. Ända sedan den natten då — då — du minnes nog — har Milly blifvit förändrad till en grad, som andra måhända icke märkt, men som jag ej kunnat undgå att observera. Du vet väl, att det finnes en ärftlig sjukdom inom familjen Power? — Bröstsjukdom. Ja, det har jag hört omtalas. — Gud gifve det vore det, svarade mrs Morris allvarligt, likasom om hon tvingade sig sjelf att uttala orden. — Det är något allvarsammare — sinnessjukdom. Millys nerver synas aldrig ha öfvervunnit skakningen från den der förskräckliga natten. Jag var bokstafligen alltför förfärad, för att kunna svara ett ord, och jag visste nästan icke om jag skulle bli glad eller