UTRIKES. TYSKLAND. Om anledningen till grefve Bismarcks inträffande i Berlin skrifves till , Köln. Zeit. derifrån: Grefve Bismarck och hans grefvinna inträffade här den 3 dennes, men afreste genast med kurirtåg vidare till Bonn, der den ene af deras söner ligger farligt sjuk af ett sår, som han fått i en duell på sabel. Först sedan en betänklig vändning inträdt i sonens befinnande, erhöllo föräldrarne underrättelse derom genom konungen. Örverpresidenten i Rhenprovinsen hade nemligen pr telegraf vändt sig till understatssekreteraren Thiele, och denne hade genast meddelat saken tili konungen. I Bayern fortfar ministerkrisen nu redan på tredje veckan. Furst Hohenlohe och krigsministern Prankh ha den 3 d:s begifvit sig till slottet Hohenschwangau, der konung Ludvig II uppehåller fsig, för att med honom rådslå om frågan angående kabinettets rekonstruktion. Det heter, att endast inrikesoch kultusministrarne skulle afgå. Den liberala pressen i Nordtyskland anser som en olycka för den nationella (preussiska) saken, att Hohenlohe icke framhärdat i sitt beslut om afskedstagandet, utan ånyo vill ställa sig i spetsen för en ,blandad minister af obestämd färg, som troligen skall få värre svårigheter att öfvervinna, ände nn uvarande ministeren. Majoriteten i kamrarne (det bayerska sjelfständighetspartiet) omtalar redan nu ett förslag angående reduktion i utgifterna för armåen, hvilket skulle vara liktydigt med att uppsäga allianstraktaten med Preussen. Om detta förslag går igenom, skall en ny kris ej kunna undgås, enär furst IIohenlohe redan förut framhållit, att de sydtyska staternas offensivoch defensiv-allians med Preussen icke är någon traktat, som utan vidare omständigheter kan uppsägas af den ena parten. ÅÄfven i Hessen-Darmstadt är det opposition mot de bördor, som förhållandet till nordtyska förbundet medför. I nordförbundsstaterna äro officerarne fritagna från kommunalskatter. Andra kammaren i Darmstadt har beslutat att icke erkänna denna lag, utan begärt, det auktoriteterna skola åläggas att icke fästa afseende vid den nordtyske krigsministerns bestämmelser i detta afseende. ÖSTERRIKE. Från Cattaro skrifves den 23 Nov.: I går begrofvos här liken af de fyra vid Zagvozdah fallna officerare utaf regementet Albrecht. En stor folkmassa åtföljde processionen; tårar syntes i allas ögon, ty de aflidne voro allmänt kända och hade bär gjort sig mycket omtyckta. Liken voro förskräckligt illa handterade. Major Tritsch hade halsen afskuren. På löjtnant Urbanovitschs lik fattades näsa, läppar och kinder; så äfven på de två andra officerarnes lik.f Samme korrespondent omtalar på följande sätt Montenegros tvetydiga hållning: Insurgenterna ha vanligen sitt läger i Sesce, en liten by på montenegrinska gränsen, hvarifrån de efter behag kunna rycka fram eller draga sig tillbaka. Markvärdigt nog, har Montenegro icke ansett nödvändigt att sträcka sin kordong till denna trakt. Det förhåller sig för öfrigt mycket egendomligt med Montenegros neutralitet. Fursten mottager nu som förr deputationer från de upproriske; deras chefer äro hos honom gerna sedda gäster, och tillochmed hvarje vanlig innevånare i Zuppa, som flyktat in på montenegrinska owrådet, får tröst och penningar af honom.,, FRANKRIKE. Den gamle Troplong, hvilken var president i senaten ända från den 30 December 1852 till sin död, hade för vana att vid hvarje sessions början i ett tal omnämna de senatorer, som sedan den föregående sessionen aflidit. Dessa tal voro vanligen mycket torra och längdragna, men välmenta och utan biafsigter. Rouher har begagnat denna vana för en partidemonstration, och specielt i talet öfver Sainte-Beuve tillåtit sig gemena anmärkningar, hvilka gjort ett så mycket sämre intryck, som fransmännen i allmänhet afsky förnärmelser mot de döda, hvilka icke mera kunna svara. Rouher förebrådde Sainte-Beuve att hafva lefvat och dött som fritänkare. Som bekant är, hade Sainte-Beuve under sin sista sjukdom föreskrifvit, att ingen presterlig ceremoni finge ega rum vid begrafningen. ,Journal des Debats håller efter Rouher för hans beteende och visar, det den aflidne senatorn ingalunda varit intolerant, men att Rouher sjelf gjort sig saker till detta fel. Journal des Debats yttrar sig i denna fråga dock icke på långt när så skarpt som andra tidningar; isynnerhet har ett yttrande af Rouher, att SainteBeuve förtarit med ,,une suprme temerite, misshagat. De löner, hvilka innehafts af de hoffunktionärer, hvilka — såsom deputerade — satts i fråga att lemna hofvets tienst.