Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1869, sida 2

min garderob en liten smula öfversteg den anspråkslösaste tarflighet. Jag har aldrig riktigt förstått hur det gick till, att Irena Dupont äfven stod under lady Janes beskydd. Jag vet, att hon icke var en fattig, föräldralös flicka, ty hon häntydde osta på sin far och hans vinberg nere i södra Frankrike, och likväl syntes hon i hög grad vara beroende af lady Jane, och vid ett tillfälle, då Milly högmodigt, men såsom det tycktes med rätta, lät henne höra detta, blef Irena uppbragt deröfver. Huruvida dessa båda kusiner höllo af hvarandra, var en fråga, som ingen af oss då för tiden kunde med säkerhet besvara, icke ens jag, som var Millys bästa väninna. De sjöngo vackert tillsammans och de redo tillsammans, men man träffande dem aldrig samtalande med hvarandra, med mindre att båda deltogo i en allmän konversation, och jag såg aldrig Irena ge Milly en af dessa hjeriliga kyssar, som hon så behagfullt och ofta utdelade till dem bland oss, hvilka hon höll af. Men aldrig före den jul, om hvilken jag nu talar, anade jag, att det, som åtskilde dem, var Millys afund öfver hennes kusins stora skönhet. Vi sutte i skolrummet, muntra och glada oaktadt vår fångenskap, då mrs Morris temligen oväntadt inträdde, och det med ett något missnöjdt utseende. — Kära Millicent, vill du komma in i dagligstugan, sade hon, i det hon långsamt stängde dörren; din kusin Arthur Power är här, helt förtviflad öfver att finna herregården bebodd endast at lady Jane, och han förklarar, att det är en så sträng köld, att han ej ännu en gång vågar utsätta sig för den i afton, och att