I sammanhang härmed meddela vi nedanstående insända uppsats: Renströmska Ponationen. Den storartade giltva, som sframl. hr S. Renström lemuat till Göteboras stad, åla innevånare i allmänhet, och den myndi hället isynnerhet, som har att bestämma öfver dess användande, att öfverväga och besluta i ärendet på sådant sätt, att de tillgängliga medelns begagnande lauda samhallet till nytta och den hädangångnes minne till heder. Tvenne vilkor, ser jag, böra som principer föreligga dem, som taga den vigti ågan i öfverläggamg: 1:0) att testators föreskrifter efterlefvas, och 2:0) att den åsyftade nyttan ej kommer att stanna hos någon klass, eller mindre del utaf sam let, utan utkes till hela samhället, om möjligt, eller till det öfyerrägande, större antalet af dess medlemmar. Det första vilkoret tyckes vara lätt att uppfylla, men vi veta allt för val huru många oc skilda meningarne äro, om hvad som borde an såsom af allmännare nytta och nöje för staden, och hvilket på samma gäng ej borde hänföras til kommunal beskattning. Testator har uti sina föreskrifter nämnt åtskilligt såsom föremål för medelns användande, men detta har ej varit i den bestämda afzigt, att penningarne dertill skulle begagnas, men mer att påpeka den oinskränkta frihot som lemnats stadsfullmäktige, att handla efter godtsinnande. På grund af denna äsigt anser jag att öreskrifterna ej så mycket böra följas i deras detaljer, som uti den afsigt de innefatta. Det är derföre buvudsakligast det ofvannämnda senare vilkoret, på hvilket Jag tager mig friheten fästa vedandles benägna uppmärksamhet. Min mening är den. i hvilken jag är öfvertygad hvar och en måste åmma. som läst hr Renströms testamente, att h afsigt med den periodiskt åtkomliga haliva millionens användande var, att den ej allenast måtte tjas till allmänt gaga, men att nyttan måtte blifva af en fortlefvande och permanent beskaffenhet. De rika medlen sätta oss i ständ härtill. Det blir derföre af vigt att ej på ett brådstörtad! sätt börja med att skänka bort större eller min-re belopp, såsom understöd eller grundond till mer eller mindre samhällsnyttiga företag. Ett sådant handlingssätt komme att medföra sina olägenheter, hvaribland jag vill endast nämna framustrandet af projekter, hvilka, om de ej uti sig nnebära något permanent, likväl skulle åstadkomna ett permanent besvär för stadsfullmäktige att mottaga och granska. Jag föreslär derföre att le förslag, som redan inlemnats till hrr stadsfulläktige, ehuru alla i sitt slag goda, måtte tillsidare få hvila. Jag anser att den halfva millioten bör begagnas för ett enda ändamål, på sådant tt, att antingen endast årliga ränteatkastningen år användas, eller, om företaget är af den beskafenhet, att det lemnar askastning, kapitalet må segagnas i mån af behof. Jag torde äterkomma till detta ämne, om denna sigt tyckes gillas, och då uppgifra några förslag, om, enligt mitt förmenande, skulle blikra i öfvernsstämmelse med gitrarens föreskrift och det allnännas förmån. Göteborg den 7 Dec. 1869. 2