Vårt besök på den vackra platsen inträffade ej vid någon vallfärdstid; det var proportionsvis tyst vid , Maria im Schnee. Detta oaktadt börjades inemot aftonen på krogen ett vildt lif. Ett gammal förstämdt klaver öppnades. Snart fick man reda på en böhmisk ,,konstnär, som med passion trakterade instrumentet; unga karlar, liksom genom trollkraft ditlockade at tonerna, inträda; flickor, på böhmiskt manör behängda med brokigt bjeffs, skynda till och inbjuda med uppmuntrande blickar till dans; försäljerskorna utanför kyrkan slinga sina stånd, lemna sina missbildade ben, fötter och händer i sticket, för att sluta sig till de andra tärnorna, och visa sig i en förekommande älskvärdhet, hvikken man, i betraktande af deras heliga uffär, alls icke skulle tilltrott dem. Nu börjas ett sjungande, dansande, kuttrande; vinets andar drifva gamla och unga, fremmande och hemmastadda i ett brokigt virrvarr; sinnligheten anbringar alla sina bäfstänger, för att fira sina triumfer; ett par dunkelt brinnande lampor kasta mera skugga än ljus på de upphettade grupperna, och man skulle lätt kunna inbilla sig att se framför sig en hexscen på Blåkulla, om man icke, i lycklig besittning af sina fem sinnen, ständigt bade klart för